Harmonierar det Europeiska certifieringssystemet RPP med den svenska miljölagstiftningen? Det korta svaret är: Ja.
Tänker du som läser det här inte certifiera din verksamhet enligt RPP behöver du inte läsa längre, men för er där ute som har tankar kring RPP kommer här en kortfattad version av den utredning som undertecknad har genomfört på uppdrag av TorvForsk.
För att en verksamhet ska kunna certifieras enligt RPP måste fem kriterier vara uppfyllda.
- Tillstånd måste finnas enligt gällande lag.
- Produktionsplatsen ska skötas med hänsyn till närboende och natur.
- Produktionsplatsen ska ha valts för minsta påverkan på miljö och störning för närboende och det ska finnas uppföljning/kontroll av produktionen.
- Iordningställande för torvproduktion ska ske med hänsyn till närboende och natur.
- Det ska finnas redovisade planer för efteranvändning och efterbehandling.
När det kommer till RPP-certifiering och svensk lagstiftning så går dessa i mångt om mycket hand i hand. Sveriges miljöbalk och tillståndsprövning är välutvecklad jämfört med många andra Europiska länders miljöprövning. Tillstånd enligt lag är ett måste i Sverige och ingen konstighet. För övriga punkter finns det inom RPP ett långtgående krav på kommunikation med närboende och andra som kan vara intresserad av ens täktverksamhet. Med de omfattande samrådsförfarande som finns i Sverige inför en täktansökan uppfyller en verksamhetsutövare kraven på att ha haft kommunikation med berörda intressenter. Kontroll av verksamheten sker också helt naturligt i Sverige genom tillsyn och egenkontroll. Normalt lämnar verksamhetsutövaren även in ett förslag på efterbehandling med sin ansökan som intressenter kan tycka till om redan i ansökningsförfarandet.
RPP har ett eget system för att bedöma miljön vid val av plats, våtmarker med höga naturvärden kan inte certifieras enligt RPP (detta gäller ej platser tagna i produktion före 2014-01-01). När det gäller val av plats kan den svenska VMI-klassificeringen som vi är vana vid i Sverige vara oss behjälplig.
VMI-klassificeringen kan inte användas rakt av men kan ändå ha en vägledande funktion i 95 procent av fallen för klasserna 1, 2 och 4 då det finns stora likheter i uppbyggnaden mellan RPP och VMI. Det är svårt att kunna certifiera våtmarker som klassas i klass 1 och 2 i RPP vilket även gäller för VMI-klassificeringen. För båda systemen kan våtmarker i klass 3 bli föremål för torvtäkt och även ingå i de mossar ett företag vill certifiera inom RPP men… våtmarkerna måste analyseras mer ingående.
Våtmarker i klass 4 är ofta lämpliga för torvtäkt och också att certifiera inom RPP.
Enkelt tänker du som läsare.
Smolket i bägaren är i nuläget art- och habitatdirektivet.
Art- och habitatdirektivet skär genom samtliga RPP-klasser, mossar som hyser arter upptagna i art- och habitatdirektivet kan inte certifieras inom RPP-systemet så som regelverket är skrivet idag. I länder som Tyskland och Nederländerna där arter upptagna i art- och habitatdirektivet är relativt fåtaliga till antalet innebär detta ett begränsat problem.
I Sverige där 25 procent av världens tjäderpopulation är belägen och det beräknas finnas mer än en 350 000 par tjädrar går det inte att komma ifrån att dessa fåglar är vanligt förekommande på Sveriges 35 0000 våtmarker. Till detta kommer ytterligare cirka 170 000 par orrar. Båda dessa fåglar är upptagna på art- och habitatdirektivet vilket även ljungpipare och grönbena är.
Enligt svensk rättspraxis gäller för tillfället att så länge huvudsyftet med en täkt inte är att skada eller störa någon fågel eller dess häckningsplatser kan täkt möjligen beviljas. Vid med kontakter med RPP kan i sådana fall en täkt på de här premisserna troligen certifieras enligt RPP, men något exakt svar härom har ej kunnat lämnas av RPP. Detta är möjligen ett sidospår som egentligen inte förändrar det faktum att svenska torvmossar kan certifieras enligt RPP.
Robert Wedmo, Mark- och Miljörådgivning
Stiftelsen Responsibly Produced Peat (RPP) har utvecklat ett certifieringsprogram med villkor och kriterier för ansvarsfull torvmarkshantering under och efter torvproduktion. Målet med RPP-certifieringen är att säkra att torv som används som råvara i odlingssubstrat kan garanteras komma från ansvarsfulla källor.
Certifieringsprogrammet har som målsättning att minimera de negativa effekterna av torvbruket samtidigt som dess positiva effekter maximeras. Negativt: torvproduktion kan ha negativ påverkan på miljövärden; Positivt: Efterbehandlingen kan gynna den biologiska mångfalden.
Läs mer på: responsiblyproducedpeat.org/se/