Sverige kan vara självförsörjande och samtidigt bedriva ett offensivt klimatarbete

Varför väcker torven så heta känslor när den i stället borde synliggöras som vår möjlighet att skapa kolinbindande marker, näringsrik och nyttig mat, hållbar skogstillväxt, en bra djurhälsa och komplement till halm samt som ett fossilfritt beredskapsbränsle?

Det behövs ett helhetsperspektiv där även alternativen bedöms utifrån ett importberoende, fossila transporter, klimatpåverkan och arbetsförhållande i importländerna och inte minst möjligheten av tillgång på en lokal naturresurs vägs in för en saklig klimatdebatt. Här är några argument:

• Torv skördas för att det finns ett behov i samhället av detta unika material.
• Torv gör det möjligt att förädla andra material så de blir cirkulära och bättre för miljö och klimat. Torven används av både fritids- och yrkesodlare i trädgårdar, av jordbruk och skogsbruk samt till en liten del även för energi.
• För att bedöma hållbarhet behöver vi se helheten med fler aspekter än klimatavtrycket i form av koldioxid. Många av FN:s 17 mål och EU:s gröna mål uppfylls också med hjälp av torv som odlingssubstrat.
• Att bruka torv är tillståndspliktigt vilket innebär noga kontroller före, under och efter nyttjandet av torven. Sverige har den mest rigorösa lagstiftningen i EU. Dessutom bedrivs torvbruk enbart på redan dikade torvmarker. Dessa marker har tidigare dikats ut av andra aktörer.

Det är dags att vi står upp för de möjligheter som Sverige har att vara självförsörjande och samtidigt bedriva ett offensivt klimatarbete.
Faktum är att torvbruket gör betydelsefulla kolinbindande åtgärder för framtida generationer, i form av efterbehandlingar med biologisk mångfald och våtmarker.
Välkomna ut och se verkligheten, där torven är en värdefull naturprodukt från redan skadade torvmarker, som gör att vi kan odla hälsosam mat och prydnadsväxter.

Ingrid Kyllerstedt
chefredaktör, ansvarig politik och kommunikation