MOTIONER
Här hittar du motioner med anknytning till torvbranschen.
Motioner 2021/2022
Ett starkt svenskt jordbruk – en blomstrande landsbygd:
Motion till riksdagen 2021/22:3437 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M)
I sin kommitémotion till riksdagen ”Ett starkt svenskt jordbruk- en blomstrande landsbygd” finns 65 förslag till riksdagsbeslut. Sju av förslagen berör torvbruket. Nummer 13, 14 och 15 berör endast torvbruket. Dessa förslag yrkar på att torvbruket ska tillåtas på redan dikade torvmarker och att tillståndsprocesserna ska vara enklare, snabbare och billigare. Moderaterna vill också att en länsstyrelse ska få ansvaret för handläggning av landets tillståndsprocesser för torvtäkter och att våtläggning av torvmark ska vara frivillig och ett ersättning ska utgå till markägarna.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård:
Motion till riksdagen 2021/22:3881 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD)
I Kristdemokraternas kommittémotion ”Utgiftsområde 20 Allmän miljö och naturvård2 finns fyra punkter med förslag som berör torvbrukets fortsatta villkor som enligt motionen måste bli bättre.
Utgiftsområde 21 Energi:
Motion till riksdagen 2021/22:4195 av Camilla Brodin m.fl. (KD)
Mer positiv politik för torvbruk på redan dikade marker:
Motion till riksdagen 2021/22:4151 av Mats Nordberg (SD)
I åtta punkter yrkar Sverigedemokraterna genom Mats Nordberg, riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet, på att torvbruket ska få en mer gynnsam situation gällande allt från tillståndsprocesser till utredning av hur Sverige kan tillvarata växt- och strötorv samt energitorv på bästa sätt. I motionen föreslås att torvmarker där markanvändningen överförts till skogs- eller jordbruk ska kunna definieras som just skogs- och jordbruksmark.
En hållbar energipolitik
Motion 2021/22:2390 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD)
Torvland, i en eller annan form, anses utgöra 25 procent av Sveriges landyta men idag bedrivs utvinning av torv på mindre än 1 procent av den ytan. Denna kan antingen vara naturlig och opåverkad, eller dränerad och på annat sätt omformad av jordbruk, skogsbruk eller torvbrytning. Den opåverkade torvmarken binder kontinuerligt in och lagrar kol, medan den påverkade och torrlagda torven läcker stora mängder växthusgaser samt att ingen koldioxid binds in då markerna istället oxiderar bort. Enligt en rapport från stiftelsen TorvForsk är just utsläppen av växthusgaser från de påverkade torvmarkerna högre än utsläppen från all inrikestrafik i Sverige. Av den torv som idag utvinns används den dels för bränsleändamål (energitorv) och dels för jordförbättring mm (odlingstorv). Torven är ett inhemskt långsamt förnybart bränsle då den nybildas kontinuerligt. Idag klassas torven i Sverige som förnyelsebar vid kraftproduktion och är berättigad till elcertifikat, medan den vid värmeproduktion omfattas av handel med utsläppsrätter då EU klassar torven som fossil energi.
Under den tid som elcertifikatssystemet fortfarande finns kvar ska torven klassas som förnyelsebar, men även att regeringen inom EU skall verka för att torv från påverkade torvmarker ska behandlas på samma sätt som övriga biobränslen inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. Utöver detta bör det övervägas om kraftvärmebränsle med en viss inblandning av torv ska kunna klassas som ett miljöbränsle likt E85. Att blanda in en viss andel energitorv i andra biobränslen ger dessutom goda egenskaper vid förbränning, bl.a. eftersom torven innehåller en viss mängd svavel. Svavelinnehållet innebär att energitorven är belagd med svavelskatt, vilket leder till att dess konkurrenskraft minskar i förhållande till att tillföra rent svavel vid förbränningen för att uppnå den effekt som en inblandning av torv medför. I det senare fallet tas det dock inte ut någon svavelskatt, och den konkurrenssnedvridning till torvens nackdel som därmed uppkommer anser vi måste åtgärdas. Det vore mer rimligt att beskatta utsläppen från förbränningen och inte själva bränslet. Detta skulle även stimulera utvecklingen av reningsteknik och belöna de som investerat för att förhindra miljöpåverkande utsläpp. Skulle import av fossila bränslen kunna reduceras genom torveldning vore det eftersträvansvärt. Torven kan skapa arbetstillfällen på de platser där skördande av torv är möjlig och skulle kunna utgöra en viktig sysselsättningsfaktor på landsbygden.
Politik för värnad och stärkt äganderätt
Motion 2021/22:2462 av Mats Nordberg m.fl. (SD)
Under Äganderätt står det om torv i yrkande 7 och 8 samt text på sidorna 11 -12:
”Branschföreningen Svensk Torv konstaterar i detta sammanhang att det blir allt svårare att få skörda torv och att tillståndsprocesserna tar allt längre tid, trots att skördandet av torv sker enbart på en mycket liten del av redan sedan tidigare dikade torvmarker och aldrig på icke sedan tidigare dikade torvmarker eller våtmarker. I sammanhanget är det värt att notera att medan många andra länder har minskande arealer våtmarker, ökar de i Sverige. Torv har stor betydelse som odlingssubstrat för såväl trädgårdsnäringen som för produktion av skogsplantor och är dessutom en viktig inhemsk energikälla, inte minst ur beredskapssynpunkt.
Det är också värt att notera att torvmarker som tidigare dikats, ofta dikades på statligt initiativ och med statliga bidrag för att ändra markanvändningen till jordbruk eller skogsbruk. Därmed bör de vanligen betraktas som sådana marker vid tillståndsprövning för torvtäkt.”
På sid 11 står det:
”Myndigheter som verkar gentemot landsbygdsföretagare ska därför ha ett tydligt främjandeuppdrag, och tillståndsprocesserna ska följas upp systematiskt beträffande tidsåtgång, antal kompletteringsrundor och resultat för att säkerställa snabb, likvärdig och stöttande handläggning.
På landsbygden finns många egenföretagare, som uppger att pappersarbete tar alltmer tid från deras huvudsakliga arbete. För att hålla tillbaka denna utveckling bör för det första skogsfrågor i största möjliga grad hanteras av en enda myndighet, Skogsstyrelsen. För det andra bör alla myndigheter som verkar mot landsbygdsföretagare ha ett tydligt främjandeuppdrag. Specialister på myndigheter som arbetar med areella näringar, ska dessutom ha en utbildning i dessa, så att de kan föra en konstruktiv och stöttande dialog med näringsidkarna.”