När regeringens förslag till svensk naturrestaureringsplan nu presenterats finns det anledning att uppmärksamma en fråga som varit central för torvnäringen under arbetet: hur EU:s naturrestaureringsförordning ska genomföras i Sverige.
Under processen har det funnits olika uppfattningar om hur artikel 4.13 i förordningen ska tolkas och tillämpas.
Striden om artikel 4.13
I februari 2025 meddelade Sverige EU-kommissionen att man avsåg att använda den flexibilitet som finns i artikel 4.13. För Svensk Torv har detta varit en viktig fråga eftersom flexibiliteten ger medlemsstater möjlighet att genomföra lagstiftningen med hänsyn till nationella förutsättningar.
I maj 2025 skrev Naturskyddsföreningen, WWF Sverige, BirdLife Sverige och Fältbiologerna till EU-kommissionens generaldirektorat för miljöfrågor (DG Environment). Organisationerna hävdar att Sverige inte uppfyller villkoren för 4.13. De uppmanar dessutom kommissionen att skyndsamt ifrågasätta Sveriges notifiering.
Samtidigt pågick arbetet med den svenska naturrestaureringsplanen. I Naturvårdsverkets underlag rekommenderades att Sverige inte skulle använda artikel 4.13, samtidigt som förslag presenterades som enligt Svensk Torvs bedömning skulle kunna få långtgående konsekvenser för möjligheterna att etablera nya torvtäkter eller förlänga befintliga tillstånd.
Till Bryssel skickades också svenska myndighetsunderlag från bland annat Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen, dokument som enligt organisationernas eget brev ännu inte var publicerade på myndigheternas webbplatser. Att sådana underlag används i kontakter med EU-kommissionen för att argumentera mot den svenska regeringens linje kan uppfattas som anmärkningsvärt.
Naturrestaurering och produktion behöver vägas samman
Detta illustrerar de olika perspektiv som funnits under processen.
Flera miljöorganisationer har argumenterat för en mer restriktiv tillämpning av regelverket, medan Svensk Torv har lyft behovet av att väga naturrestaurering mot försörjningstrygghet, råvaruförsörjning, beredskap och konkurrenskraft.
Under hela processen har Svensk Torv och branschens företag deltagit i remisser, dialoger och möten med politiker och beslutsfattare för att beskriva de konsekvenser som olika vägval skulle kunna få för svensk produktion, trädgårdsnäring och andra verksamheter som är beroende av torv som råvara.
Regeringen väljer en balanserad väg framåt
När regeringen presenterade sitt förslag den 3 september 2026 valde man en väg som inte innebär något generellt stopp för nya torvtäkter eller för förlängning av befintliga täkter. Sverige avser fortsatt att använda den flexibilitet som finns inom EU:s regelverk där villkoren är uppfyllda. Regeringen lyfter också fram vikten av att beakta konsekvenser för produktion, råvaruförsörjning och företagens konkurrenskraft.
Sakliga argument fick genomslag
Det är glädjande att se att det är möjligt att påverka genom fakta, dialog och demokratiska processer. Från branschens sida har fokus legat på att bidra med kunskap om torvens betydelse samt att säkerställa att olika intressen vägs mot varandra när ny lagstiftning genomförs.
Arbetet med naturrestaureringsförordningen är inte avslutat. Svensk Torv fortsätter att bidra med kunskap och fakta om torvens betydelse för svensk råvaruförsörjning. Regeringens förslag visar att det är möjligt att förena höga miljöambitioner med möjligheten att bedriva laglig torvproduktion i Sverige.
