Nyss hemkommen från en sensationellt trevlig resa med TFC till Irland är jag i skrivande stund aningen sömndepraverad och hamslagen av vad Irland visade upp. Irlands största torvföretag är till 95 procent statligt ägt. De bestämde sig av politiska skäl för att sluta med torv. På över 24 000 hektar torvtäkter har därför produktionen nu upphört. Bolaget har mottagit mer än en miljard svenska kronor i bidrag för att efterbehandla torvtäkterna och representanter för företaget berättar vilken framgång det varit.
Vi blev förevisade deras bästa efterbehandlingar som med svensk standard inte hade godkänts, men även stora ytor där naturen själv hade fått sköta efterbehandlingen.
Irland behöver nu inte längre rapportera in lika stora utsläpp från torvproduktion men likväl finns tusentals hektar tidigare täkt kvar, med fungerande dikessystem och en långsam nedbrytning av mossmarken som växer igen. De tar bara inte tillvara på produkten. Utöver denna triumf har landet blivit importberoende av kol och gas samt produkter från skogsbruket och arbetslösheten på landsbygden har ökat parallellt med importen av odlingstorv. Men på pappret har de minskat sina inhemska utsläpp och betraktar det hela som en succé. Bidragspengarna för efterbehandling är slut, men det finns en stark förhoppning om att de kan äska mer från EU under de kommande åren.
Att vi samtidigt var mitt i beredskapsveckan gör inte saken mindre aktuell för svensk del. Vi behöver torven i det oroliga världsläge vi befinner oss med ett pågående krig i Europa. Sverige har inte råd att skapa ytterligare importberoende, vare sig av energi eller produkter för livsmedelsförsörjning. Sveriges torvproducenter är en stark och viktig del av spjutskaftet som ger vårt samhälle och militär möjlighet att fokusera på att hålla spjutspetsen välslipad och är den tröskel som ingen antagonist ska vilja kliva över.
Jag vill även uppmana våra medlemmar att lämna in ett eget remissvar till Naturvårdsverkets remiss FU27, senast nästa fredag den 2:a oktober. Myndigheten ser ensidigt på koldioxid och förespråkar därför en utfasning av torv till förmån för odling i kompost och avfall från industrier.
Vi som läst den senaste forskningen förstår att det finns fler faktorer än koldioxid. Tas hänsyn till energi- och vattenåtgång, ökat behov av gödning och andra insatsvaror samt risken för att produkter från andra sidan världen fastnar i sjöfartens flaskhalsar då är torven en både klimatsmart och miljövänlig produkt. Långt bättre än industriavfall och kompost.
Robert Wedmo, ordförande Branschföreningen Svensk Torv
