När över 350 deltagare från mer än 20 länder samlades i Riga i september, för det årliga Baltic Peat Producers Forum (BPPF) stod en fråga i centrum: Hur ska Europa klara den växande bristen på torv?
BPPF är det självklara navet för torvbranschens framtids¬diskussioner – och 2025 års upplaga var särskilt relevant mot bakgrund av den ökande torvbristen, nya EU-regler och en tydlig global maktförskjutning.
Årets forum, organiserat av Latvian Peat Association, präglades av en tydlig insikt: Medan efterfrågan på torv i Europa fortsätter att öka, minskar den inhemska produktionen snabbt – en följd av politiska restriktioner och tillståndsprocesser som blir både svårare och dyrare att få igenom.
Sedan starten 2001 har BPPF varit den viktigaste mötesplatsen för torvindustrin världen över. Här samlas forskare, producenter, beslutsfattare och miljöorganisationer för att diskutera torvens framtid – och hur den kan hanteras hållbart i en tid av klimatmål och försörjningsutmaningar. Hannu Salo, är chef för torv på Bioenergia – The Bioenergy Association of Finland och koordinator i Peat Alliance och han var en av årets deltagare och facilitator.
– Europa är på väg mot torvbrist men inte för att vi saknar torv som resurs. Problemet ligger i de nationella och europeiska besluten – och i svårigheten att få tillstånd, berättar Hannu.
Torvsektorn globalt
Hannu menar samtidigt att mycket har hänt de senaste åren. Diskussionerna om torvens roll i samhället har breddats, och politiker börjar förstå dess betydelse för matsäkerhet och livsmedelsproduktion. Torv är fort-farande oersättlig som råvara i den omfattning och stabilitet som krävs för modern växtproduktion. Den har dessutom blivit en alltmer strategisk resurs för både matförsörjning och skogsplantering.
I år låg fokus helt på odlingstorven och hur bristen påverkar Europas självständighet och framtida beredskap.
– Globalt går det ganska bra för torvsektorn, särskilt i Kanada och Ryssland. Ryssland exporterar dessutom stora mängder till Kina, där efterfrågan på mat, växter och frukt ökar i takt med landets tillväxt, berättar Hannu.
Beroende på hur Europa framöver hanterar frågor om tillstånd för torvutvinningen kan unionen snart tvingas importera torv i större skala – trots att resurserna finns på hemmaplan.
– Den stora frågan alla ställer sig är: Vill vi verkligen vara beroende av importerad torv i framtiden – när vi har inhemska tillgångar? säger Hannu.
Torven en missförstådd strategisk resurs
Torv har länge haft en självklar plats i Europas historia. Den har värmt våra hus, hjälpt plantor att gro och säkrat vår självförsörjning i kristider. Men i dagens klimatdebatt har torven ofta reducerats till en symbol för det fossila och föråldrade – trots att behovet av hållbara, lokala resurser för livsmedelsproduktion och skogsplantering bara ökar.
Frågan är om vi har råd att bortse från torvens strategiska betydelse.
En global marknad i obalans
Medan Europa minskar sin torvutvinning ökar produktionen i andra delar av världen. Kanada och Ryssland står tillsammans för en stor del av världens torvresurser. Kanada har infört strikta hållbarhetskrav och återställningsprogram (Veriflora-certifiering), medan Ryssland har låga miljökrav och bristande transparens – men en snabbt växande export till bland annat Kina.
I Europa fortsätter torven att vara avgörande för växtproduktion, men bristen på egen utvinning leder till ökad import – ibland från mindre hållbara källor. Resultatet är ett klimatpolitiskt dilemma: EU riskerar att ersätta hållbart producerad nordisk torv med mindre spårbar torv från andra världsdelar.
Sverige kan visa vägen
Sverige har Europas största areal torvmark – både resurser och kunskap för att kunna hantera det håll¬bart. Med rätt regelverk och politiska beslut kan landet bli en stabil partner i Europas hållbara torvförsörjning.
Sverige har dessutom varit en aktiv part i att utveckla den europeiska miljöcertifieringen Responsibly Produced Peat (RPP), som säkerställer att torv utvinns på redan dränerade marker och att områden återställs efter avslutad produktion.
Det handlar inte om att öppna nya våtmarker, utan om att använda befintliga marker ansvarsfullt och restaurera dem på ett sätt som gynnar både klimat och biologisk mångfald.
– Framtiden handlar inte om att använda torv oansvarigt – utan om att integrera den intelligent i en hållbar och motståndskraftig bioekonomi, säger Hannu.
Efterfrågan på odlingssubstrat förväntas fyrdubblas till 2050, enligt branschexperter och forskare. Och även om andelen andra substrat ökar, och forskningen om nya material går framåt, är torv fortfarande ryggraden i den växande substratproduktionen.
“Today, peat remains the main constituent for many growing media mixes as no other material combines as many favourable characteristics as this material.”
Growing Media Europe
