Som produktchef för Hasselfors Garden och ordförande i Branschföreningen Svensk Torv befinner sig Pia Holmberg i en omvälvande tid med nya substrat och ett stort intresse för odling. Att få människor att lyckas med sin odling är något hon brinner för.
Byggdammet ligger i kvar i trapphuset till kontoret mitt i centrala Örebro dit Hasselfors Garden flyttat sitt huvudkontor från utkanten av staden. I det nya kontoret, som Pia knappt installerat sig i, mycket på grund av hemma-arbete under pandemin, möts vi en dag i juli.
– Jag började arbeta på Hasselfors Garden 1989, det är ett gammalt bruksföretag med obruten historia sedan 1603 och där jobbade många som mer eller mindre fötts in i företaget, berättar Pia.
En företagsresa
Men från början var det inte tänkt att hon skulle arbeta med substrat. Djur och natur har alltid varit Pias stora intresse och föräldrarna var landskapsarkitekter och fritidsodlare. Själv var hon dock mest intresserad av plantskolor. Den inriktningen blev det dock inte efter hortonomexamen 1987 och ett påbyggnadsår för att bli trädgårdslärare.
– Men det var inte min grej, konstaterar Pia som är född och uppvuxen i Örebro.
Så när hon träffade sin livskamrat, en agronom i Uppsala som fick jobb i hennes hemstad gick flytten dit och jobbet på Hasselfors Garden dök upp.
– Två år tänkte jag stanna, inte mer. Nu är jag här, 30 år senare, skrattar hon och konstaterar att substrat var mer intressant än hon kunde tänka sig.
Särskilt intressant tycker hon att det är att kunna kombinera sina specialkunskaper med marknadssidan och hon har arbetat som produktansvarig mer eller mindre hela tiden.
Pia har också varit med på företagsresan och idag är Hasselfors Garden ett varumärke inom koncernen, Kekkilä-BVB som är ett av Europas största företag inom tillverkad jord och odlingssubstrat med kunder, allt från växthusodlare till anläggningsföretag i över 100 länder.
Lansering av produkter
– Det är en balansgång att ha tillräckligt med intressanta produkter, fungerande logistik och produktionsmässiga möjligheter.
Det är en av de stora utmaningarna, att göra produkter som kunderna känner igen och gillar, menar Pia som nämner P-jorden som häromåret fyllde 50 år och är en stor succé. P-jorden är en mörk och fukthållande planteringsjord med ett brett användningsområde för både professionella odlare och fritidsodlare.
Sedan Pia tog steget in i substratvärlden har det också hänt en hel del. Nya produkter har lanserats och många av dem har hon varit med och arbetat fram.
– Att utveckla och göra produkter säljbara, det är det som är utmaningen och att få vara med i arbetet från torvmossen till slutkonsument är unikt och roligt.
Det gör att Pia även har mycket kontakt med olika avdelningar i företaget och är lite av ”spindeln i nätet”.
Drabbade fritidsodlare
Men det innebär även att hon får ta diskussioner kring deras produkter. De senaste två åren har varit särskilt intensiva. Det började i fjol med att fritidsodlare uppmärksammade flera fall av missväxt av grönsaksplantor, främst tomatplantor. En utredning visade att en gemensam nämnare var vinass – en jästprodukt som under många år använts som beståndsdel i gödselmedelsprodukter för ekologisk odling.
Hasselfors Tomat & Chilijord var en av produkterna som pekades ut. Deras egna provodlingar visade dock att problemet med missbildade plantor inte är isolerat till vinass utan rester av bekämpningsmedel med klopyralid fanns även i den kompost som användes i Tomat & Chilijorden. Ett arbete inleddes sedan för att spåra de batcher som kontaminerats.
– Vi stoppade försäljningen och informerade om det på hemsidan och i sociala medier, säger Pia som också delar med sig av sin kunskap i filmer som läggs ut på Facebook och Youtube.
Ordförande i Svensk Torv
Utöver arbetet på Hasselfors Garden är hon sedan drygt två år tillbaka ordförande för branschföreningen Svensk Torv.
– Vi ger torven en röst, det är ingen annan som kämpar för den och den är ändå så viktig.
Torvbruk har en lång historisk tradition i Sverige och torv har skördats i över 100 år som odlings-, strö- och energitorv. Ända fram till början av 1990-talet gav staten bidrag för att markägare skulle dränera på sin torvmark för att utöka landets jord- och skogsmark.
Mindre än 0,5 procent av den dränerade torvmarken i Sverige består av torvtäkter och årligen skördas cirka två miljoner kubikmeter växttorv medan tillväxten är betydligt större, 20–40 miljoner kubikmeter per år.
Ett allt större motstånd
Användningen av torv har hamnat mitt i klimatdiskussionen i Sverige, men främst runt om i Europa där både Tyskland och Storbritannien har långtgående planer på förbud att använda torv i odlingssubstrat. I Storbritannien är det redan klart att den ska vara utfasad mot slutkonsument 2025.
Mycket av diskussionen handlar om koldioxidutsläpp eftersom en majoritet av växthusgaserna från dränerad torvmark utgörs av koldioxid. Men enligt Svensk Torv är det en mycket liten del av utsläppen som kommer från själva torvproduktionen, som i Sverige endast sker från mark som redan dränerats. Efter avslutad torvtäktsverksamhet sker en efterbehandling till skog, våtmarker och rekreationsområden.
– Torvbruket får stå i skottgluggen. Vi torvproducenter är de enda som vet hur vi ska hantera dessa torvmarker, säger Pia.
Utvecklingen mot allt färre tillstånd för torvtäkter och ett allt större motstånd internationellt mot torven ser hon som de allvarligaste hoten. Samtidigt går det inte att sitta still och inte göra något.
– Vi är i början på ett skifte, men det behövs många nya råvaror, konstaterar Pia.
Svårt ersätta torv
De flesta jordproducenter tittar idag på alternativ till antingen helt torvfria produkter eller med en blandning av torv och något annat material. Utmaningen, menar hon ligger i brist på kunskap om exempelvis kompost, att få en bra kvalitet, en tillräcklig mängd, samt logistiken i ett glest befolkat land som Sverige om mer ska närproduceras. Dessutom ökar efterfrågan på substrat över hela världen, inte minst i Asien.
– Torv är effektivt och enkelt och den känner vi väl, poängterar Pia.
Hon skulle gärna se att det satsades mer forskningspengar inom området. För som det är nu är det jordproducen-terna själva som står för egna tester och försök. Hur ser hon då på torvens roll om 10–20 år?
– Jag hoppas att vi fortsatt får skörda torven men vi har nog nya råvaror i jorden och dyrare produkter. Vi kommer att slåss för torven så länge vi kan.
Detta porträtt av Pia Holmberg är skrivet av Ann Richardsson, Redaktör Tidningen Viola och finns med i nummer 11, 2021.