Myndigheterna måste förstå allvaret och handla

Vi lever i en tid då ord som beredskap och krig duggar tätt. Det är ovant, inte minst för alla som har nedrustningen och murens fall i klart minne och som även minns tiden innan, då det kalla kriget och atombomshotet överskuggade tillvaron. Kanske är det just därför jag blir så frustrerad över dagens situation där frågan om Sveriges livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet samt energiberedskap hanteras så valhänt och okunnigt.

Torvbruk har en nyckelroll för Sveriges förmåga att klara ett importstopp

Det verkar som varken politiker eller myndigheter vågar se det värsta scenariot i vitögat; att Sverige kan bli helt avstängt från import och tvingas försörja sina medborgare på mat, energi och värme. I stället klamrar man sig fast vid en föreställning om att klimatfrågan är överordnad vår överlevnad.

Vad menar jag? Jo, jag syftar på den massiva desinformation om vår gröna näring, torvbruket, och vår svenska råvara, torv, som har en nyckelroll för Sveriges förmåga att klara ett importstopp. För att odla grönsaker måste de växa i något. För att vi ska kunna klara oss måste vi ha elektricitet. För att vi ska få värme i våra hem måste vi ha ett inhemskt fossilfritt bränsle. För att våra djur ska må bra och växa måste de ha foder och strö. För att skogen ska kunna växa måste den odlas upp i ett säkert substrat.

Torv tillväxer mycket mer än vad vi skördar

I alla dessa fall behövs vår svenska torv som finns i oändliga mängder i Sverige. Torv tillväxer mycket, mycket mer än det vi skördar. Den skördas bara på redan dikad torvmark och efter skörden efterbehandlas alltid torvtäkten vilket stoppar växthusgasutsläpp och skapar ny biologisk mångfald och nya våtmarker (se sid 4-5). Våra djur mår bra av att stå på torv och grisarna av att även äta den (se sid 6-7). Vår biokraft kan tillsättas två till fem procent torv (inte mer behövs!) och få ut både mer värme och el (se sid 3). Torv är förnybart och Sveriges yta består till en fjärdedel av torv.

Vilket annat land (jämför med Finland som har samma förutsättningar) skulle i detta allvarliga världsläge INTE inventera behovet av torv och förutsättningarna för denna gröna näring för att ta tillvara denna råvaruresurs. Det skulle de flesta länder om de hade samma viktiga råvara. Men det gör inte Sverige. Här gör myndigheterna med Naturvårdsverket i spetsen allt för att tillintetgöra alla förutsättningar för näring och råvara. Myndigheten för Civilt Försvar (fd MSB), Jordbruksverket och Livsmedelsverket skjuter frågan ifrån sig. Energimyndigheten ”trycker på”.

Hur ska vi klara oss?

Politikerna har drabbats av en beröringsskräck för vår förnybara svenska torv som är värre än för importerad fossil olja som de facto orsakar enorma klimat- och miljöproblem och importerat kokosfiber som kommer med fossila transporter och skapar vattenbrist, förstör miljön och utnyttjar arbetarna lokalt i Asien.

Det finns ingen analys, ingen balans och inget brett faktaunderlag som motiverar denna totala handfallenhet inför att ta tag i en av de viktigaste frågorna just nu: Hur ska vi klara oss utan svensk, säkert och klimateffektivt skördad torv? Producerad av lokala företag på landsbygden och efterfrågad för vår förmåga att säkra mattillgång, el och värme till Sveriges medborgare i händelse av avstängning eller i värsta fall krig. Mitt svar är att vi inte kommer klara det utan ett torvbruk som idag missförstås och föraktas – när det i stället borde hyllas och värdesättas.

Min önskan nu när jag ska avsluta min tjänst som ansvarig för politik och kommunikation på Branschföreningen Svensk Torv är att politiker och myndigheter tar till sig detta budskap innan det är för sent att rädda det svenska torvbruket. Om inget görs under 2025 är vi snart där – med de risker och konsekvenser som jag här redogjort för.