Remissvar delbetänkande Miljömålsberedningen SOU 2025:107

Svensk torv har tagit del av Miljömålsberedningens delbetänkande SOU 2025:107 ”Sveriges nationella klimatmål – uppdaterat etappmål till 2030”. Det är ett gediget arbete som vi på flera punkter instämmer med. Med det sagt önskar vi inkomma med ett antal synpunkter och inspel på delbetänkandet.

Synpunkter och inspel

Det är vår uppfattning, givet utvecklingen, att de nationella klimatmålen snart har spelat ut sin roll. I ljuset av EU:s gemensamma klimatpolitik är vår uppfattning att Sverige i högre grad borde samordna sina mål med unionens övergripande ambitioner.

Ett klokt nyttjande av naturresurser stärker Sveriges beredskap på många plan och skapar förutsättningar för sysselsättning och tillväxt i hela landet, särskilt på landsbygden. Därför anser vi att det vore ändamålsenligt att Sverige antar EU:s klimatmål som sina egna i stället för att upprätthålla separata nationella mål som både går utöver de gemensamma och riskerar att motabeta desamma.

Svensk konkurrenskraft måste försvaras i klimatarbetet. Särlagstiftning, som medför högre kostnader för svenska företag, riskerar att försämra deras förutsättningar jämfört med europeiska konkurrenter. Detta kommer sannolikt i förlängningen leda till ökade växthusgasutsläpp inom gemenskapen även om en viss minskning kan uppnås nationellt. Vi anser att remissen inte påtalar detta nog tydligt.

Klimatfrågan är global till sin natur. Var utsläppen minskar är sekundärt i förhållande till den totala effekten. Därför bör klimatpolitiken utformas utifrån samhällsekonomiska kostnadsnyttoanalyser, med gedigna konsekvensbedömningar som en integrerad del för att nå bäst effekt. Vi ser att det finns en risk att Sverige, genom brådska i beslutsfattandet, åläggs en större börda i klimatarbetet än andra medlemsländer, vilket kan komma att drabba Sveriges välfärd.

EU:s klimatpolitik har under senare tid förändrats med justerade och delvis mer varsamma ambitioner. Det är angeläget att Sveriges nationella politik är lyhörd och följsam i denna utveckling. Detta för att undvika obalanser i ansvarsfördelningen kring klimatansvaret.

Artikel 6 i Parisavtalet möjliggör för Sverige att tillgodoräkna sig verifierade utsläppsminskningar i andra länder. Detta kan eventuellt komma att bli nödvändigt för att uppnå uppsatta mål även om det medför särskilda svårigheter. Vi är i dagsläget inte oavkortat positiva till modellen utan hoppas att det kan komma till utökade beräkningar på vad det innebär för företagen inom den gröna näringen.

Det är av stor vikt att Sverige inte missgynnas genom begränsningar i möjligheten att tillgodoräkna betydande utsläppsminskningar inom LULUCF-sektorn men detta på ett sätt som inte missgynnar markägare och brukare av marken utan tvärt om gynnar dem.

Det bör särskilt uppmärksammas att det inom delbetänkandet förekommer passager och formuleringar som kan tolkas och användas som grund för juridisk aktivism riktad mot brukare av naturresurser. Tilltag där rättsliga processer eller allvarliga inskränkningar för individen, kan initieras med hänvisning till klimatmål, utsläppsberäkningar eller principer om miljöansvar. Sådana formuleringar riskerar att skapa rättsosäkerhet, försvåra långsiktig planering och underminera förtroendet mellan myndigheter och näringsliv.

Torvens viktiga roll

Enligt Naturvårdsverkets siffror används endast 0,5 procent av Sveriges dikade torvmarker till torvbruk. Den stora majoriteten – alltså 99,5 procent av dessa torvmarker – används till annan verksamhet. Torvbrukets faktiska klimatpåverkan är liten i sammanhanget. Merparten av den kommer från de stora torvytor Sverige består av och är biogena.

Frågan om Sveriges självförsörjande förmåga av livsmedel och energi för beredskap i krissituationer är en allt viktigare fråga i vår tid. I en krissituation kan inte Sverige längre förlita sig på import. Här har torven idag en mycket viktig, unik och underutnyttjad funktion att fylla.

Inom yrkes- och trädgårdsodling finns det idag inga kända ersättningsmaterial i tillräckliga volymer eller kvalitéer. Konsekvenserna av ett förbud mot torv blir därmed ett sämre odlingsresultat, högre kostnader och ett ökat beroende av importerade produkter som på ett farligt sätt undergräver Sveriges självständighet i en krissituation.

Vi anser att betydelsen av odlingstorven för svensk livsmedelsproduktion i freds- och kristider måste tas i beaktande. Sverige har en oroväckande låg självförsörjningsgrad av livsmedel och i en krissituation kommer svensk livsmedelsproduktion att vara beroende av torv för att kunna upprätthålla sin produktion. Det samma gäller för energi och energitorven.

Inom djurhållningen används torv både som strömedel och fodertillskott. Som strö har torv en unik förmåga att binda kväve ur gödseln så att stallmiljön blir bättre samt att kvävet kan föras ut och göra nytta på odlingsmark i stället för att avgå som ammoniak till luften, samt att torven bidrar till strukturförbättring av marken. Som fodertillskott ger torv friskare djur med minskad antibiotikaanvändning till följd.

Vi anser att det är av yttersta vikt att redan nu ta höjd för att det inte kommer att gå att ersätta odlingstorv med andra material med samma kvalitet som odlingstorven och i de volymer som krävs. Torv är ett unikt organiskt material med många användningsområden där nettoupptaget är av klimatgaser är positivt. Torven ger Sverige möjlighet att uppnå flera miljömål där konsekvenserna av Miljömålsberedningens förslag inte är redovisade.

Det övergripande syfte med Europas klimatpolitik bör vara att minska utsläppen i Europa. Detta kräver lösningar som förenar kostnadseffektivitet med långsiktig miljöhänsyn och hållbarhet och där är det vår uppfattning att ett hållbart långsiktigt torvbruk är en naturlig del av ett framtida mer hållbart Sverige.

Vi vill med detta remissvar inkomma med vad vi anser värdefull information som kan bidra till bättre måluppfyllelse samt än en gång lyfta problematiken kring torven utifrån Miljömålsberedningens problematiska delbetänkande i SOU 2025:21.

Vi ser fram emot en fortsatt konstruktiv dialog med Regeringskansliet i dessa frågor.