Efter en lång och utdragen process har Killebergs Torvindustri AB äntligen fått grönt ljus. Mark- och miljödomstolen har nu godkänt ett tillstånd för torvproduktion – men det tog cirka tio år att få beslutet på plats.
Frågan om torv är laddad och så har även denna tillståndsprocess för Blackatorpsmossen varit. Är torven en nyckelresurs för vår livsmedelsproduktion eller en miljöbov som borde förbjudas? Det beror på vem man frågar. Tidningen Svensk Torv har pratat med Thomas Merlöv, talesperson för Killebergs Torvindustri, som menar att torvproduktion inte bara är nödvändig utan också en lösning på flera av de utmaningar vi står inför. Dikade torvmarker står och läcker både metangas och kolidioxid, som i fallet med Blackatorpsmossen.
– Lösningen är inte att låta torven ligga kvar, säger Thomas. Det är bättre om vi får en möjlighet att utvinna torven och sedan efterbehandla torvtäkten för att få stopp på läckaget. Med torv kan vi dessutom producera närodlade grönsaker, minska behovet av långa transporter och bidra till en mer hållbar livsmedelsförsörjning. Vi måste se till helheten, menar han.
Torv – en nyckelspelare i livsmedelsproduktionen
En stor del av den torv som kommer att utvinnas på Blackatorpsmossen är avsedd för livsmedelsproduktion, där även djurhållning ingår.
– Vi som konsumenter vill ha friska kor och grisar som ger oss högkvalitativa livsmedel. Samtidigt odlas mycket industriell svamp för att producera vegoburgare och andra vegetariska produkter som växer i popularitet. I dagsläget finns inget annat substrat som kan matcha torvens kvalitet och kapacitet i den skala som behövs för vår livsmedelsproduktion, säger Thomas.
Han lyfter också fram den växande befolkningen som en utmaning. Vi blir fler och fler på jorden, och alla vill ha säker, frisk och näringsrik mat. Hur ska vi kunna garantera det om vi plötsligt förbjuder det enda substrat som i stor skala kan leverera just det, i dagsläget? Efterfrågan på odlingssubstrat kommer att fyrdubblas till 2050, enligt branschexperter och forskare, och torv är ryggraden i substratproduktion.
Varför tar det så lång tid att få ett tillstånd?
Trots den ökande efterfrågan, behovet av substrat samt läckande dikade torvtäkter tar det orimligt lång tid att få tillstånd för torvutvinning i Sverige. Enligt Thomas borde processen inte ta mer än 2–3 år, men verkligheten ser annorlunda ut.
Killeberg Torvindustri ansökte redan 2014 om tillstånd att utvinna torv på Blackatorpsmossen i Norra Skåne, nära gränsen till Småland. Länsstyrelsens handläggning och tre vändor i miljödomstolen har inneburit att proces¬sen varit väldigt långdragen. I Kristianstadsbladet den 12 april 2024 påpekar Kajsa Cinthio på Länsstyrelsen att tillståndsprocessen har tagit lång tid då det blev över¬klagat i flera rundor. Och hon påpekar också att det har varit samråd från början, även om det kan kännas rätt långt bort.
Lösning för snabbare tillståndsprocess?
För att korta ner de långa tillståndsprocesserna menar Thomas att det krävs en bra dialog mel-lan berörda myndigheter och torvbranschen. Han tycker att Länsstyrelser, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och torvbranschen behöver sätta sig ner och ta ett helhetsgrepp kring torv- och tillståndsfrågan.
– Diskussionen behöver handla om torvens faktiska betydelse – både ur ett globalt perspektiv för livsmedelsförsörjningen och ur ett nationellt perspektiv som en beredskapsfråga. Om Sverige i framtiden behöver bli mer självförsörjande, måste vi ha en strategi för hur vi hanterar viktiga resurser som torv, säger Thomas.
