Vart fjärde år samlas världens främsta experter för att diskutera framtiden för torv och torvmarker vid den internationella konferensen arrangerad av International Peatland Society (IPS). År 2024 hölls den 17:e konferensen i Taizhou, Kina – och år 2028 kommer den att äga rum i Riga, Lettland.
Mellan dessa stora världskongresser hålls mindre, internationella IPS-konferenser. Senast Sverige stod värd var i Stockholm 2012 – och nu, efter tretton år, återvände IPS-konferensen “Peatlands for Environment, Economy and Society” till Sverige igen. Den 9-12 juni, 2025 samlades 78 torv- och torvmarksexperter från 18 länder på Gysinge Herrgård, i Sandvikens kommun.
Årets svenska IPS-konferens arrangerades i samarbete mellan IPS, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Stiftelsen Svensk Torvforskning (Torvforsk) som även är IPS svenska kommitté.
Sabine Jordan, forskare vid Institutionen för mark och miljö på SLU och ordförande för TorvForsk, var med sina kollegor ansvarig för organisationen av årets internationella IPS-konferens.
Där vetenskap och politik möts – för hållbara beslut
IPS är en global organisation som samlar forskare, myndigheter, företag och beslutsfattare kring frågor om torv, torvmarker och deras betydelse för klimatet, den biologiska mångfalden, hydrologin, ekonomin och samhället. Här möts vetenskapanvändning och politik för att avgöra hur vi ska hantera en av jordens naturresurser – torven. Under årets svenska IPS-konferens deltog bland andra Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
Behovet av globala organisationer som IPS har kanske aldrig varit större. Det är här världens ledande experter delar kunskap, bygger förståelse och försöker se helheten – från klimat och ekologi till ekonomi och samhällsnytta. Samtidigt behöver de som stiftar lagar och regler också vara insatta i vad forskningen faktiskt visar. För att kunna fatta hållbara beslut måste vi kunna prata om torven med gemensamma fakta på bordet.
Sabine berättar att de hade hoppats att även de svenska aktivisterna skulle delta på konferensen, för att lyssna, lära och bidra till dialogen. – Men det var ingen som dök upp. Det finns även andra forum där de är välkomna, men det verkar inte finnas något intresse för dialog, säger hon.
Hon understryker vikten av att kunskap och beslutsfattande hänger ihop:
– De som formar framtidens lagar om torv måste vara uppdaterade och insatta i ämnet. Det är därför dessa konferenser och kongresser finns – för att forskare ska kunna informera, förklara och utbilda alla som berörs och tar beslut, berättar Sabine.
Fältbesök till torvmarkerna – från orörda myrar till brukade landskap
Under konferensen fick deltagarna möjlighet att följa med på utflykter till olika typer av torvmarker i området kring Gysinge – både brukade och orörda.
Exkursionerna till de orörda torvmarkerna var bland annat till den stora högmossen Jordbärsmuren, en naturlig myr där deltagarna fick lära sig mer om torvmarkens utveckling och typiska växtlighet. Samt till Östa Stormossen, ett Natura 2000-område, där man vandrade från en liten naturlig myr över rullstensåsarnas landskapsformationer.
Besöken gick också till de brukade jordbrukstorvmarkerna Broddbo och Bälinge mossar samt till Norunda, där torvmarken nyttjas inom skogsbruket. Vid Norrbo och Gråtängerna fick deltagarna se en fabrik för odlingssubstrat, en aktiv torvtäkt och flera olika återvätade områden – exempel på hur forskning och praktik möts i det svenska landskapet.
Fortsatt exkursioner – från Sundsvall till Lapplands fjällmyrar
För många deltagare förlängdes vistelsen då 15 forskare och experter reste vidare på en efterkonferensexkursion till Lappland, för att studera svenska torvmarker på plats – från återställda torvmarker till aktiva täkter. Där fick de uppleva några av norra Sveriges torvmarker.
På väg norrut mot Kiruna gjordes ett stopp vid Norrmossaflo, ett återvätningsområde utanför Sundsvall. Här avslutades torvutvinningen 2021 efter minskad efterfrågan på energitorv, och området återvättades 2023. Redan året därpå hade forskare räknat in över 100 fågelarter, varav 30 rödlistade – ett tydligt exempel på hur snabbt naturen kan återhämta sig när förutsättningarna är rätt.
Och i Abisko möttes deltagarna av gyllene hjortronblomning, fjällandskapets öppna vidder och stenrika moräner – ett landskap som tydligt visar torvmarkernas mångfald och dynamik i Sveriges nordliga ekosystem.
ICOS – en europeisk forskningsinfrastruktur
Under exkursionerna fick deltagarna även tillfälle att besöka tre av Sveriges ICOS-stationer (Integrated Carbon Observation System) – Norunda (nära Gysinge), Degerö Stormyr (nära Umeå) och Abisko-Stordalen. ICOS är ett europeiskt nätverk som finns i ett tiotal länder, inklusive Sverige och som mäter växhusgasflöden mellan mark, vatten, växter och atmosfär. Här samlas data som visar hur torvmarker lagrar eller avger kol, och hur klimatförändringar och återvätning påverkar dessa processer. Mätningarna används i internationell forskning för att förstå hur våra ekosystem verkligen påverkar klimatet.
Återvätning är den stora frågan just nu
Återvätning av torvmarker är just nu den största frågan i torvdebatten både i Sverige och internationellt. Frågan stod också i centrum och diskuterades under årets IPS-konferens.
– När kunskapen om återvätning saknas, eller inte respekteras, kan välmenande projekt få motsatt effekt. Just därför är utbildning och dialog så avgörande. Det handlar inte bara om att utbyta kunskap, utan också om att visa Europa att Sverige kan vara ett föregångsland – att vi gör bra och hållbara insatser, menar Sabine.
Om man återväter utan riskbedömning, uppföljning och förståelse för markens förutsättningar kan resultatet bli katastrofalt. Återvätning handlar inte bara om att höja vattennivån – utan om att förstå var det gör mest nytta och hur det påverkar klimat, ekosystem och lokalsamhällen. Men samtalet om torv och återvätning är ofta polariserat. Diskussionen tenderar att bli svartvit, där den som ropar högst får mest uppmärksamhet. I den offentliga debatten blir dränering per automatik något negativt – medan verkligheten är mer komplex. Forskningen visar att allt inte kan eller bör återvätas, och att varje markområde måste bedömas utifrån sina egna naturliga och samhälleliga förutsättningar.
Från slagord till fakta
– När beslut och forskning grundas på realistiska argument snarare än förenklade slagord, då kan vi nå fram till en mer reflekterad politik för hur vi hanterar våra resurser. Ta torven som exempel – tidigare dränerades den på statlig order för att försäkra livsmedelsförsörjningen och skogsodlingen. Nu måste den återvätas på samma reglerade sätt, om behovet av dess användning inte längre finns, säger Sabine.
