Mindre klimatpåverkan när torven återvänder till jorden

I klimatdebatten antas ofta att torvens hela kolinnehåll omvandlas till koldioxid efter användningen. Det stämmer för energitorv, men hur är det med torv som används till odling eller som strömaterial? En ny studie visar att växttorv har en betydligt mer komplex roll i kolcykeln och kan bidra till långsiktig kolinlagring i jordar.

En färsk estnisk forskningsrapport* ger en mer nyanserad bild av växttorvens klimatpåverkan. Studien undersöker torvens hela livscykel ur ett cirkulärt perspektiv och visar att torvens slutliga destination har stor betydelse för dess klimatpåverkan.

Viktigt att torven beräknas rätt

Estland är en av Europas största producenter och exportörer av växttorv. Därför är det av stor vikt för landet att torven beräknas korrekt i klimatrapporteringen till LULUCF och EU:s klimatmål. Forskarna fann att estnisk växttorv har en faktisk kolhalt på 47,4 %, vilket är betydligt lägre än IPCC:s schablonvärde på
60 %. Dessutom visar deras mätningar att under ett års användning som odlingssubstrat förloras bara cirka 2 % av torvens organiska kol som koldioxid.

I många klimatberäkningar antas att hela kolförrådet oxideras vid användningens slut, vilket leder till en kraftig överskattning av klimatpåverkan. Forskarna frågade istället vad som verkligen händer med torven och kunde visa att större delen av kolet stannar kvar. I studien tas flera cirkulära användningsområden upp där i princip alla innebär att torven återförs till marken och bidrar med mer klimatnytta:

1. Återanvändning som odlingssubstrat
2. Plantering med rotklump
3. Kompostering
4. Användning i utemiljö
5. Jordförbättring i jordbruk
6. Täckmaterial i t.ex. stentäkter (framtida potential)
7. Råvara för nya produkter som aktivt kol mm (framtida potential)

Efter användning hamnar i de flesta fall alltså 98 % av kolet tillbaka i marken igen. Dessutom visar studien att omkring 30 % av kolet förblir stabilt i jorden i minst 100 år. Torv fungerar inte bara som ett effektivt odlingssubstrat, utan kan bidra till långsiktig kolinlagring och förbättrad jordhälsa i sin efteranvändning.

Torven svår att ersätta

Torvens unika egenskaper gör den fortsatt svår att ersätta i trädgårdsnäringen. Samtidigt öppnar resultaten för en mer rättvis klimatrapportering. I sin slutsats föreslår forskarna att indirekta utsläpp från växttorven bör beräknas i det land där torven används, baserat på faktisk användning och efteranvändning. De rekommenderar också att livscykelanalyser bör inkludera hela kedjan – från utvinning till slutlig inlagring i jord – snarare än att anta att all kol försvinner vid användningens slut.