Byggnadsminnet Ryttarens Torvströmuseum

– ett brukssamhälle från förr att förundras över

I ett tidigare väglöst landskap ligger Ryttarens Torvströmuseum. Här fanns handelsbod, bostäder och fabrik intill torvtäkten. Idag är det ett byggnadsminne som tack vare ideella krafter visas för allmänheten som kan åka med tåg ut på mossen och se fa­briken som ser ut som den gjorde för hundra år sedan då torven livnärde en hel bygd.

Sågen, maskinhuset, träullsfabriken, arbetarbostäder med ekonomibygg­nader, matsalen och den lilla lant­handeln finns fortfarande kvar och skapar bilden av ett litet bruk på landsbygden runt sekelskiftet.
 
– Vår tågbana ut på mossen liksom fabriken som behållit sin sekelskif­teskaraktär är populära på våra visningar, säger Lisa Hartelius, som är barnbarnsbarn till Nils Hartelius.
1906 grundade han Ryttarens torvströfabrik mellan de två byarna Sandhem och Kättilstorp.
Både han och arbetarna fick rida el­ler gå dit eftersom det ända till 1923 inte fanns någon väg till fabriken.

Lisa Hartelius är guide på tåget.
Lisa Hartelius är guide på tåget.

Idag leder flera vägar hit och fören­ingen som sedan 1999 driver och ansvarar för Ryttarens Torvströfabrik består av drygt hundra medlemmar. Ett tjugotal av dessa är aktiva och deltar på arbetshelger och visningar som är Ryttarens blodomlopp. Varje år anordnas visningar av fabriken och torvmossen. Totalt brukar det komma hit drygt 400 besökare varje år.
   – Oftast har vi visningar för mindre, förbokade grupper utöver sommar­visningarna. Vi arrangerar också Torvens dag i början på september. Då kör vi påspressen för torv inne i fabriken, berättar Lisa Hartelius som sitter i styrelsen.

Karin Hartelius med sin brorsdotter Lisa Hartelius är båda engagerade i Ryttaren som startades av deras farfar respektive farfarsfar 1906.
Karin Hartelius med sin brorsdotter Lisa Hartelius är båda engagerade i Ryttaren som startades av deras farfar respektive farfarsfar 1906.

Lisas faster Karin Hartelius var en av grundarna till föreningen Ryttarens Torvströfabrik som i samband med att driften upphörde 1997 omvandla­de anläggningen till ett industriminne.
 
– Ryttaren var en av de större torv­ströfabrikerna i Sverige. Fabriken hade tre pressar med en beräknad produktion av 75 000 balar om året, säger Karin Hartelius som är glad att hennes brorsdotter engagerat sig i styrelsen efter att hon slutat som styrelseledamot efter 20 år.
 
Vid högsäsong var 200 personer sys­selsatta i fabriken och ute på mossen. Under 1930-talet exporterade Ryt­taren torv bland annat till USA.
   – Ryttaren var på sin tid en viktig faktor för försörjningen i bygden och den torvströ som framställdes utgjorde en betydande del av Sveriges livsmedelsförsörjning, berättar Lisa Hartelius.
   – Torven användes främst som strö i ladugårdar vilket tillsammans med djurens avföring gav en fantastiskt bra gödsel för våra åkrar. Torvströ användes även till torrklosetter och till förpackningsmaterial för bland annat frukt.

När nya tekniker för gödselhantering successivt infördes i ladugårdarna efter andra världskriget försämra­des marknaden för ströprodukter i Sverige. Fabriken var då nära en nedläggning tills Hasselfors Bruk köpte Ryttaren 1964 och sedan drev fabriken till december 1997.
 
Den smalspåriga järnvägen som användes för införsel av torv är än idag i kördugligt skick med lok och vagnar och har under de gångna säsongerna forslat besökare ut på mossen. Torvbanan har idag en längd av 3,5 km. Av dessa trafikeras idag 2 km.
   – Vi lägger ned mycket arbete på att underhålla järn­vägen och loken. Det är tur att vi i styrelsen har flera kunniga medlemmar, utan dem skulle vi inte kunna åka ut på mossen, vilket många tycker är en stor upplevelse, säger Lisa Hartelius.
 
Numera växer det skog på mossen där det en gång i tiden skördades torv, men resterna av torvladorna och luf­farnas baracker finns kvar. Ute på den gamla täkten står en manskapsvagn med en kamin och plats för att äta den medhavda maten. De säsongsanställda ”luffarna” bodde i två baracker nära torvtäkterna där de arbetade med att samla ihop torvblocken för torkning och sedan lägga dem i torkladorna.
 
– Det var ett hårt arbete ute på mossen med surrande flugor, mygg och bromsar. Men att därefter skära torven i block var ett arbete förbehållet fabrikens skickliga ar­betare. Det var viktigt att det gjordes rätt så blocken höll ihop vid hanteringen, förklarar Karin Hartelius.
 
Fabriken ser i stort sett ut som den gjorde i början på seklet eftersom torvdriften inte genomgick några större industriella förändringar. Den består av en torvlada där torvblocken tippades från tågen och sedan transportera­des till presshuset. Sedan samlades de i balmagasinet för vidare transport.
 
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Vi arbetar för att kunna förlänga tågbanan så att vi kan köra fem kilometer ut på mossen. Vi vill också få de gamla pressarna med träramar att fungera för att kunna visa hur torvströet pressades förr i tiden, berättar Lisa Hartelius.
 
– Det skulle vara kul om vi kunde anordna temavis­ningar i den här läckra miljön. Vi skulle kunna ha en visning där vi berättade om myter och folktro. Det vore spännande att kunna gestalta den här.

Ett mc-buret gäng från Gunnilse och Olofstorp utanför Göteborg besökte Ryttaren. De gör en gemensam mc-resa varje år.
Ett mc-buret gäng från Gunnilse och Olofstorp utanför Göteborg besökte Ryttaren. De gör en gemensam mc-resa varje år.
Länkar