Den svenska torv som används inom yrkesodlingen resulterar alltid i kolinbindande nya marker, såsom våtmark och skog eftersom torvtäkten efter avslutad skörd alltid måste efterbehandlas enligt lagkrav i Miljöbalken.
Det betyder att det till storleken minimala torvbruket åstadkommer både betydande minskningar av växthusgaser och värdefulla naturmiljöer i hela Sverige.
Från att man öppnar en sedan tidigare dikad torvmark, som läcker växthusgaser, till att man har en godkänd efterbehandling som stoppar växthusgasläckaget och skapar en ny kolinbindande mark tar det 40–50 år. Denna omloppstid kan jämföras med skogsbrukets omloppstid som är 75 till 80 år från planta till avverkning.
Varje torvtäkt som ska efterbehandlas har föregåtts av en så kallad preliminär efterbehandlingsplan i ansökan om tillstånd att skörda torv. Att denna plan är just preliminär beror på att omständigheter under verksamhetstiden kan förändras, såsom politik, omkringliggande miljöer, nya eller ändrade lagkrav, ändrade behov med mera, vilket måste beaktas när den slutliga efterbehandlingsplanen ska upprättas.
Ett förslag till en slutlig efterbehandlingsplan ska upprättas i god tid innan torvproduktionen avslutas och måste kommuniceras med markägare och myndigheter via samråd. Det är myndigheten som beslutar om godkännande av både plan och efterbehandling.
Det är inte alltid möjligt att genom efterbehandlingarna skapa nya vatten, kärr och andra sorters våtmarker. På vissa områden kan det vara bäst att etablera exempelvis blandskog med hög inblandning av lövsortiment medan andra områden tvärtom är omöjliga att plantera skog på och få en god tillväxt. På dessa marker kan en mix av olika naturmiljöer som gynnar den biologiska mångfalden bli resultatet av efterbehandlingen.
En efterbehandling kan alltså se mycket olika ut beroende på de lokala förutsättningarna.
Denna kunskap om marktyper och hur de skapas innehar torvproducenterna. Bilderna visar hur landskapet förvandlas så att den tidigare dikade torvmarken efter torvtäkts¬verksamheten, då torv skördats för bland annat odlingsändamål, blivit nya naturmiljöer där växter och djur trivs. Och där utsläppen stoppats och marken blivit en kolsänka.
Dessa efterbehandlande åtgärder i samband med torvbruket ligger inte heller skattebetalarna till last, utan bekostas helt av verksamhetsutövarna i Sverige.
Att minska utsläppen genom markbaserade lösningar är enligt FN:s klimatpanel IPCC den mest effektiva åtgärden.
Genom att stödja svenskt lagligt och kontrollerat torvbruk gynnas både natur och klimat. Detta är viktigt att känna till idag då desinformation och militant aktivism på ett omfattande sätt åsidosätter fakta, sanning och verklighet.
Text: Ingrid Kyllerstedt och Rita Larsson
Denna artikel finns med i Tidningen Viola nr 2 / 2024.
Här kan du läsa mer om tidningen.