Nytt forskningsprojekt:
Den genomsnittliga tillväxttakten för en myr är om man ser till tusentals år, ca 1 mm per år. Under den tiden binder myren kol i form av torv. Om mossen dikats, eller vädret blir för torrt så blir mossen en utsläppskälla eftersom båda faktorerna (dikad torvmark och torka) gör att vattennivån sjunker. Det innebär att Sveriges enorma arealer av dikad torvmark är en stor utsläppskälla.
Vi vet från ett flertal studier om restaurering av mossar med den kanadensiska metoden med utspridning av vitmossor (Sphagnum), att tillväxten av torvlagret efter restaurering kan vara över en centimeter per år. Det finns korttidsstudier från restaurerade täkter där man analyserat flödet av växthusgaser enskilda år.
Problemet med dessa studier är att de är starkt påverkade av vädret det året de utfördes. Ett torrt år blir resultatet annorlunda än om studien utförts ett blött år. Torra år har dessa studier visat att både restaurerade och helt opåverkade myrar är utsläppskällor.
Det saknas även information om hur mycket kol som lagrats totalt sedan täkterna avslutades. Detta är ur klimatsynpunkt mycket viktig information, av stor betydelse för torvbruket. Vi har sett indikationer från flera historiska täkter som inte efterbehandlats, att en tydlig torvtillväxt skett genom spontan nyetablering av vitmossor (Sphagnum) och starrväxter (Carex). Dessa täkter som stått övergivna i flera årtionden, ger en möjlighet att studera resultatet av eventuell torvtillväxt och kolinlagring under flera årtionden.
Vi har sökt och fått anslag beviljat av Stiftelsen Torvforsk och Neova för att kunna genomföra en undersökning från tre historiska täkter för att klarlägga om dessa täkter har ackumulerat torv och lagrat kol, och i så fall hur mycket.
Vi har datum för när täktverksamheten upphörde, och med hjälp av tallarnas årsringar kan vi datera åldern för olika torvdjup, och på så vis se hur mycket torv som bildats sedan täkten avslutades. Genom laboratorieanalys av kolhalten får vi information om hur mycket kol som lagrats
Torv användes tidigare främst som torvströ i ladugårdar och stall, samt som bränsle, och har på det sättet påverkat torvmarker under mycket lång tid. Under världskrigen var behovet av bränsle stort, och storskalig täktverksamhet inleddes. Senare, under oljekrisen på 1970-talet ökade intres¬set åter för att använda torv som bränsle, vilket medförde att skörden av energitorv ökade i volym.
Som mest, under mitten av 1990- talet, producerades över 3,5 miljoner kubikmeter energitorv.
Produktionen har minskat något sedan dess och under 2006 producerades ca 3 miljoner kubikmeter energitorv (http://www.scb.se/) på aktiva torvtäkter av ca 10 000 ha. Utöver energitorvproduk¬tion sker även en produktion för hortikulturella ändamål. Denna motsvarar ytterligare ca 1 miljon kubikmeter per år (http://www.sgu.se/).
Oavsett ändamål för torvskörden skapas förr eller senare avslutade täkter. Detta projekt ämnar bidra med kunskap om ifall torvtillväxt och kolinlagring har skett på tidigare avslutade täkter sedan torvskörden upphörde, samt hur stor den eventuella torvtillväxten och kolinlagringen varit.
Text och Foto: Petter Hedberg
Projektets syfte är att mäta, presentera och diskutera torvtillväxt från 1960-talet fram till i dag i tre nedlagda torvtäkter i mellersta Sverige. Resultaten förväntas kasta ljus över frågan hur snabbt nedlagda torvtäkter ackumulerar kol. Projektet är planerat att utföras 2018 och omfattar tre täkter i Hallsbergs kommun.
Projektledning: Fil. dr Petter Hedberg och Fil. dr Magnus Stenmark
