Kolning av torv i mila – en statlig försöksverksamhet

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin

Torvbrukets historia

AB Svensk Torvförädling var ett statligt bolag som bil­dades i samband med andra världskrigets utbrott för att säkra bränsleförsörjningen. Sedan 2018 ansvarar Riks­arkivet i Lund för arkivet från AB Svensk Torvförädlings verksamhet från 1939 till 1986 och i denna artikel berät­tar vi om en del av vad Svensk Torvförädling sysslade med, nämligen kolning av torv som ett energialternativ.

1986 sålde staten det sista ägandet i bolaget. Redan under 1960-talet skedde emellertid omläggningen från bränsletorv till odlingstorv och Kronbriketter blev istället Kronmull.
Torvbruket i Sverige har en långt mer än hundra år gam­mal historia som berättar mycket om både människors och landsbygdens livsvillkor i Sverige. Två som intres­serat sig för denna delvis bortglömda historia är Sven-Eve och Elisabet Johansson i Ljungby. De har i många års tid ägnat sig åt att följa allt från tekniska innovationer, byggnader, maskiner och människor med koppling till torvbruket, inte minst från 1940-talet och framåt.

Sven-Eve och Elisabet Johansson
Sven-Eve och Elisabet Johansson

Det är mycket tack vare deras arbete som arkivet från AB Svensk Torvförädling nu tas om hand, inventeras och ar­kiveras av Riksarkivet i Lund, något som också uppmärk­sammats i tidningen Svensk Torv.

– Sven-Eve och Elisabet Johanssons ideella arbete de­monstrerar hur omsorgsfull arkivforskning blir en del av detektivarbetet för att kartlägga bortglömd industrihisto­ria, säger Maria Wallin, arkivarie, Riksarkivet.

En av Sven-Eve och Elisabet Johanssons senaste upp­täckter är att AB Svensk Torvförädling i Sösdala i sin verksamhet även experimenterade med att kola torv i traditionella resmilor, detta på en av sina s.k. statsmossar i Förarp utanför Ljungby.
Denna verksamhet har de skildrat i en artikel i tidningen I Värend och Sunnerbo 2020:4. En som var med om kol­ningen 1957 och som lämnat uppgifter till berättelsen är Östen Axelsson i Tutaryd utanför Ljungby. Han har vuxit upp i Förarp några kilometer österut. Sommaren 1957 arbetade Östen som 15-åring som traktorförare vid Förarps mosse. Verksamheten bedrevs i stor skala och kolning i flera milor skedde samtidigt. Torr torv hämta­des från torkfältet eller torvladan i tippvagnar med lok. Östens uppgift var bland annat att med traktorn forsla torven till kolningsplatsen där milorna byggdes upp. Mottagare av den färdigkolade torven var fyra järnbruk i Mellansverige, bl.a. Domnarvets Jernverk.

Östen Axelsson har flera fotografier från milkolningen som han visat för Elisabet och Sven-Eve.
– Bilderna visar olika miljöer, arbetsmoment och perso­ner som deltagit i arbetet med milkolningen 1957. Det är svårt att känna igen sig i miljöbilderna i dag. När riksväg 25 byggdes på 1960-talet försvann stora delar av platsen där milorna funnits. Även järnvägsmiljön mellan mos­sen och Vislanda-Bolmens järnväg förstördes vid detta vägbygge, berättar Östen Axelsson.

Ansvariga kolare rekryterades från Dalarna, där de verkat som kolare av trä i resmilor. Arbetsledaren för detta ”projekt milkolning”, kom från AB Svensk Torvförädling i Sösdala och hette Börje Andersson och det var han som gav Östen bilderna på 1980-talet.

– Egentligen ville jag prata torv rent allmänt med Östen, eftersom han tidigare berättat att han varit med om att avveckla torvmaskiner, räls och annan kvarlämnad mate­riel från en näraliggande torvmosse. Detta med kolningen var obekant för mig. Det var något nytt och spännande och måste förstås undersökas, fortsätter Sven-Eve, och Elisabet var lika entusiastisk inför detta nya ”torvspår”.

För att inhämta mer fakta om vad som hänt vid Förarps mosse år 1957 åkte de till Arkivcentrum Syd i Lund i oktober 2020. Från arkivet från AB Svensk Torvförädling på Riksarkivet i Lund hade de beställt in ett antal boxar med dokument, som de satte sig ned för att studera.

– I en skrivelse till Kungen beskrivs vilka åtgärder som måste vidtagas vid anläggningen i Förarps mosse för att gå vidare i detta projekt och vilka kalkylerade kostnader detta kommer att föra med sig, berättar Elisabet Johans­son.

I en rapport från JERNKONTORET framgår att:
”1. Det är tekniskt möjligt att ur maskintorv framställa koks av sådan kvalitet att den kan användas för metallur­giska ändamål i icke oväsentlig omfattning.
2. Maskintorven måste ha tätast möjliga struktur …
3. Kolning kan ske i enkla milor av samma typ som an­vänds vid träkolning. Lovande resultat har även erhållits med enkla ugnar, s.k. milugnar. …”
    – Den välformulerade skrivelsen till Kungen gav AB Svensk Torvförädling gav inga nya pengar och möjlighe­ter att fortsätta på den föreslagna vägen om torvkolning, åtminstone inte i Förarp, säger Sven-Eve Johansson.
Istället väntade nu bistrare tider. I ett styrelseprotokoll från 24 juni 1958 står att läsa beträffande Förarps mosse ” …att bolaget skulle säga upp sitt kraftkontrakt med Sydkraft per den 1 juli 1958 ….”

– Inte kunde väl den unge traktorföraren Östen på Fö­rarps mosse sommaren 1957 ana att bara ett år senare skulle alla stora och spännande verksamheter där vara slut. Varför var det plötsligt så bråttom frågar sig Elisabet och Sven-Eve Johansson. Fortsatt verksamhet kunde kan­ske blivit värdefull för Sveriges beredskapsförmåga.

Denna artikel bygger på ”Kolning av torv i mila” av Sven-Eve och Elisabet Johansson publicerad i I Värend och Sunnerbo 2020:4, medlemstidning för Kronobergs läns Hembygdsförbund.

Riksarkivets torvprojekt klart 2021
Arbetet med att ordna och förteckna arkivet, för att göra det sökbart har pågått sedan hösten 2018 och väntas vara klart våren 2021. När arbetet är färdigt kommer en förteckning över materialet att finnas tillgänglig i Nationell Arkivdatabas, NAD.

Följ arbetet och se arkivfynd och filmer
Projektet har under arbetets gång redovisat arkivfynd och reflektioner på Facebooksidan Torvarkivet – ett projekt vid Riksarkivet i Lund. I samband med Arkivens dag uppmärksammade vi också arkivet genom en kort film, som kan ses via Youtube, sök: På torvbesök i Sovjet 1955.