I stället för förenklade påståenden och lagbrott behöver vi ha en saklig och faktabaserad diskussion om torvens verkliga klimatpåverkan, skriver forskare och företrädare för Svensk Torv.
Att leva i en demokrati innebär både rättigheter och skyldigheter. Alla har rätt att protestera och uttrycka sina åsikter, men det måste ske inom lagens ramar. När aktivister klättrar på våra maskiner, blockerar torvtäkter eller vandaliserar egendom, är det inte bara olagligt – det riskerar att minska klimatengagemanget och hotar i förlängningen hela det demokratiska samtalet.
Vi välkomnar engagemang och debatt
Vi som dagligen arbetar med torvbranschen vet att frågan är komplex. Vi välkomnar engagemang och debatt, men den måste bygga på fakta. Det är enda vägen till hållbara beslut – för miljön, jordbruket och samhället i stort. I debatten påstås ofta att torvbruket står för stora klimatutsläpp, men enligt Naturvårdsverkets egna siffror används bara 0,5 procent av de dikade torvmarkerna i Sverige till torvproduktion. De stora utsläppen från dränerade torvmarker kommer från annan markanvändning. Att förbjuda nya och förlängda tillstånd från den 1 januari 2026, som Miljömålsberedningen föreslår, saknar därför både proportion och vetenskaplig förankring. Vi konstaterar att de långtgående negativa konsekvenserna av Miljömålsberedningens förslag inte har utretts.
Torven är en avgörande resurs
För många lantbrukare är torven en helt avgörande resurs. Vi är i dag självförsörjande på potatis och morötter odlade i torv. Inom trädgårdsodlingen finns i dag inga ersättningsmaterial som håller tillräcklig kvalitet i större volym. I djurhållningen används torv både som strö och som fodertillskott – det bidrar till god djurhälsa, bättre stallmiljö och minskad antibiotikaanvändning. Torven kan också bidra till minskade ammoniakavgångar från jordbruket vilket ger ett ökat gödselvärde då torven binder kväve effektivt.
Konsekvenser: försämrad olding, sämre djurhälsa, ökade kostnader och ökat beroende av import
Att på kort tid strypa tillgången på torv får omedelbara konsekvenser: försämrad odling, sämre djurhälsa, ökade kostnader och ett ökat beroende av importerade produkter med högre klimatavtryck. Torvtäkter är redan i dag hårt reglerade. Tillstånd ges enligt Miljöbalken och efter avslutad verksamhet ställs krav på efterbehandling, ofta till nya våtmarker som gynnar biologisk mångfald och minskade utsläpp – allt på verksamhetsutövarens bekostnad, inte statens.
Torv är alltså inte bara en naturresurs – det är en samhällsnyttig resurs som vi hanterar det ansvarsfullt. I stället för att driva fram ogenomtänkta förbud behöver vi en nyanserad och faktabaserad diskussion. Sverige förtjänar en politik som bygger på kunskap, inte förenklingar eller olagliga aktioner.
Vi behöver i stället mer vetenskap, mer helhetssyn och mer respekt för demokratin. Låt fakta styra torvdebatten – inte aktivister.
Rita Larsson, Neova, ordförande Svensk Torv
Pia Holmberg, Hasselfors Garden, vice ordförande Svensk Torv
Eric Hjalmarsson, ScanPeat, ledamot Svensk Torv
Peter Persson, Neova, ledamot Svensk Torv
Mattias Andersson, BMR Produkter, ledamot Svensk Torv
Johan Funke, Emmaljunga Torvmull, suppleant Svensk Torv
Samuel Steen, Jiffy Group, suppleant Svensk Torv
Örjan Berglund, forskare vid SLU
Stefan Östlund, ordförande TFC (TorvFabrikernas Centralförening)
Claes Bohlin, hortonom, ombudsman TFC
Sabine Jordan, forskare vid SLU
