Miljöberedningens förslag till förbud mot nya och förlängda tillstånd för torväkter är drastiskt och saknar bred vetenskaplig förankring. Sverige förtjänar en bredare analys av både miljöpåverkan och samhällskonsekvenser, skriver styrelsen för Svensk Torv.
Klimatdiskussioner måste utgå från fakta. Om debatten bygger på felaktiga eller förenklade påståenden är risken stor att politiken går i fel riktning – med konsekvenser för både miljö, försörjning och förtroende. Ett tydligt exempel är den pågående diskussionen om torv. Det påstås ofta att torvbruket står för stora växthusgasutsläpp, ibland gör till och med jämförelser med hela den svenska inrikestrafiken. Det är missvisande.
Enligt Naturvårdsverkets egna siffror används endast 0,5 procent av Sveriges dikade torvmarker till torvbruk. Den stora majoriteten – alltså 99,5 procent – används till annan verksamhet. Det är där de stora utsläppen sker. Torvbrukets faktiska klimatpåverkan är därmed liten i det stora sammanhanget.
Trots detta föreslår Miljömålsberedningen nu ett förbud
Trots detta föreslår Miljömålsberedningen nu ett förbud mot nya och förlängda tillstånd för torväkter från och med 2026. Det är ett drastiskt förslag – och det saknar en bred vetenskaplig förankring. Vi anser att det är orimligt att ett så omfattande förslag kan vila på en så begränsad vetenskaplig grund. Sverige förtjänar en bredare analys av både miljöpåverkan och samhällskonsekvenser.
Torv är en kritisk råvara
Torv är en kritisk råvara inom flera sektorer och har varit så under lång tid. Inom trädgårdsodling finns det i dag inga ersättningsmaterial som håller tillräcklig volym och kvalitet. En direkt följd av ett förbud blir ett sämre odlingsresultat, högre kostnader och ett ökat beroende av importerade produkter. Torv används också inom djurhållning – som strömaterial och ibland som fodertillskott. Det bidrar till god djurhälsa och minskad antibiotikaanvändning. Ett förbud kan slå hårt mot både miljö och folkhälsa.
Vi riskerar sämre djurhälsa, sämre odlingsresutat och högre kostnader
Om torven försvinner riskerar vi försämrad djurhälsa, sämre odlingsresultat och högre kostnader i hela kedjan – från jordbrukare till konsument. Det är inte ansvarsfullt. Dessutom är torvtäkter redan idag strikt reglerade och kräver tillstånd enligt Miljöbalken. Efter avslutad verksamhet är det lagkrav på efterbehandling av marken – ofta till nya våtmarker och miljöer som gynnar biologisk mångfald. Detta sker på verksamhetsutövarens bekostnad, inte skattebetalarnas.
Vi välkomnar att människor engagerar sig i klimatfrågan
Torv är alltså inte bara en värdefull naturresurs – det är en resurs vi hanterar ansvarsfullt i Sverige. Vi välkomnar att människor engagerar sig i klimatfrågan. Men för att nå verklig förändring krävs det att vi utgår från fakta, inte känslor. Vi behöver använda de demokratiska processer vi har och ta ansvar för att inte sprida missvisande information.
Ska Sverige fatta kloka beslut för framtiden behöver vi mer vetenskap, mer helhetssyn – och mer respekt för både demokratin och det som faktiskt är sant. Blickar vi ut från Sverige finns det gott om exempel där illegal aktivism har skadat förtroendet för demokratin. Låt oss slippa en sådan utveckling i Sverige.
Styrelsen Svensk Torv genom
Rita Larsson, Neova
Pia Holmberg, Hasselfors Garden
Eric Hjalmarsson, ScanPeat
Peter Persson, Neova
Johan Funke, Emmaljunga Torvmull
Samuel Steen, Jiffy Group
Mattias Andersson, BMR Produkter
samt
Örjan Berglund, forskare vid SLU
Stefan Östlund, ordförande TFC (TorvFabrikernasCentralförening)
Claes Bohlin, hortonom, ombudsman TFC
