SLUTREPLIK. Den torvareal som brukas i dag för torvproduktion är försvinnande liten. Enligt Naturvårdsverkets egna siffror har Sverige torvmark omfattande cirka 6,3 miljoner hektar. Därav tillhör cirka 17 procent, 1 110 000 hektar den produktiva skogsmarken. 12 500 hektar, alltså enbart cirka två promille brukas av torvbruket.
Att Sverige inte behöver torv för en säker och trygg livsmedelsförsörjning är ett vilseledande och felaktigt påstående. Torv är en baskomponent i vår livsmedelsproduktion. Av en (1) kubikmeter odlingstorv kan man odla 7 000 grönsaksplantor, 6 700 trädplantor, 1 200 kilo champinjoner eller 1 100 perenner.
Varför ska det redan mest kontrollerade fasas ut?
Även inom djurhållningen spelar torven en viktig roll. Många gånger finns inte annat strömaterial att tillgå, dessutom har torvens egenskaper visat på bättre djurhälsa i stallmiljö och en minskad antibiotikaanvändning. Torven binder ammoniak effektivare i gödsel jämfört med andra strömaterial, vilket bidrar till att kvävet stannar i jordbruksmarken och därmed minskas läckagen till våra vattendrag.
Till skillnad från jord och skogsbruk genomgår torvproduktionen en omfattande tillståndsprocess och att vi efterbehandlar alla torvtäkter med egen finansiering. Varför ska det redan mest kontrollerade fasas ut, medan allt annat ska vara frivilligt och statsfinansierat?
Vi vill understryka vår ståndpunkt att den parlamentariska Miljömålsberedningen tyvärr inte på något sätt nått upp till sina mål att lämna realistiska förslag på hur Sverige skulle kunna nå upp till EU:s mål om koldioxidreducering inom markanvändningssektorn. Man har medvetet och tydligt undantagit såväl skogsbruket som jordbruket från konkreta åtgärder för att minska koldioxidutsläppen från torvmarkerna.
Den enda aktören inom markanvändningssektorn som föreslås få skarpa åtgärder är torvsektorn, men då detta enbart omfattar två promille av torvmarken i Sverige räcker inte dessa åtgärder speciellt långt.
Regeringen har i sina direktiv undantagit den produktiva skogsmarken och den dikade jordbruksmarken. Då man förbjudit Miljömålsberedningen att lägga ett sådant förslag behövs tyvärr en ny utredning. Vi är övertygade om att det går att ta fram ett sådant förslag som är realistiskt och rättvist, och som kan tillgodose de speciella förhållanden som såväl skogsbruk, lantbruk och torvbruk behöver för att tjäna Sverige väl.
Svensk Torv står bakom Parisavtalet
Svensk Torv föreslår därför att regeringen tillsätter en ny utredning med uppdraget att föreslå skarpa åtgärder för hela markanvändningssektorn, skogsbruket, jordbruket och torvbruket. Vi hade gärna sett stöd från miljörörelsen för detta krav att på ett realistiskt sätt ta fram konkreta förslag till reducering av koldioxidutsläppen för hela markanvändningssektorn.
Svensk Torv står bakom Parisavtalet och Sveriges åtaganden, men de måste fördelas på ett rättvist och rimligt sätt. Samma krav på koldioxidreducering skall gälla för all torvmark, såväl för torvbruk, för skogsbruk och för lantbruk.
Man hindrar inte en global uppvärmning genom att förbjuda det svenska torvbruket. Regeringen borde istället ägna kraft och energi till att klassa torven som en strategisk viktig råvara för att säkra odling och djurhälsa, för en säkrare och tryggare framtid.
Styrelsen Svensk Torv genom:
Rita Larsson, Neova
Pia Holmberg, Hasselfors Garden
Eric Hjalmarsson, ScanPeat
Peter Persson, Neova
Johan Funke, Emmaljunga Torvmull
Samuel Steen, Jiffy Group
Mattias Andersson, BMR Produkter
samt:
Örjan Berglund, forskare vid SLU
Stefan Östlund, ordförande TFC (TorvFabrikernasCentralförening)
Claes Bohlin, hortonom, ombudsman TFC
