Det är Beredskapsveckan. Då finns det skäl att påminna om något som nästan har fallit i glömska.
Under stora delar av 1900-talet betraktades torven som en strategisk svensk resurs. Historien lär oss något viktigt: Beredskap handlar inte om vad vi kan köpa när världen fungerar. Beredskap handlar om vad vi kan producera själva när den inte gör det.
Torven blev en viktig del av vår försörjningsförmåga
Redan under första världskriget ökade intresset för svensk torv när importen av bränslen försvårades. Under andra världskriget blev betydelsen ännu tydligare. När tillgången på importerade bränslen minskade ökade torvproduktionen kraftigt.
Det som fanns under våra egna fötter blev en del av landets försörjningsförmåga. Resursen finns fortfarande kvar.
Under efterkrigstiden och det kalla kriget byggde Sverige sin beredskap på inhemska resurser. Lager byggdes, produktionskapacitet säkerställdes och samhället planerade för kriser och avspärrningar. Torven hade en självklar plats i detta tänkande. Torvens betydelse som strategisk beredskapsresurs lyfts också fram i aktuell forskning om Sveriges ekonomiska försvar.
Oljekriserna blev en väckarklocka
Under 1970-talet blev Sveriges beroende av importerad olja tydlig. Politiken inriktades därför på att minska oljeberoendet och öka användningen av inhemska energikällor. Sverige skulle vara mindre sårbart för vad som hände på världsmarknaden. Torven fick åter strategisk betydelse. Staten satsade på forskning, kartläggning av torvtillgångar och utveckling av produktionen.
Det handlade inte bara om priset på energi.
Det handlade om försörjningstrygghet.
Från avveckling till återuppbyggnad
Efter kalla krigets slut förändrades synen på beredskap. Lager avvecklades, global handel sågs som självklar och många inhemska beredskapsfunktioner monterades ned.
I dag ser världen annorlunda ut. Krig i Europa, störda leveranskedjor och en växande diskussion om livsmedels- och energisäkerhet har gjort frågan högaktuell igen.
En fråga värd att diskutera
Torven har mycket liten påverkan på klimatet (ca 6 promille av Sveriges totala växthusgasutsläpp). Torvproduktion tar lite mark i anspråk (ca 2 promille av Sveriges torvmarksareal) och är hållbar (skörden motsvarar ca 1/10 av tillväxten).
Torven används inom livsmedelsproduktion, djurhållning, skogsbruk, energiförsörjning och beredskap. Därför finns det anledning att ställa en fråga under Beredskapsveckan:
Om Sverige behöver stärka sin försörjningsberedskap och minska sårbarheten för importberoende, vilken roll ska våra egna naturresurser spela i framtiden?
