Torv har unika egenskaper vilket gör den svår att ersätta som bas för odlingssubstrat, djurströ och andra ändamål. För att förstå varför torven är unik måste vi titta närmare på vitmossorna.
De växer i fuktiga miljöer och bildar torv, i Sverige finns 45 arter i släktet vitmossa (Sphagnum). Till skillnad från vanliga växter har mossorna inga egentliga rötter eller kärl som transporterar vatten. De tar upp och lagrar vatten i bladen.
Cellstruktur
Vitmossor har två typer av celler i bladen: klorofyllceller och hyalinceller. Klorofyllcellerna är små, gröna och levande, och innehåller pigmentet klorofyll som spelar en avgörande roll i fotosyntesen och tillväxten. Hyalincellerna är större, tomma celler som kan lagra stora mängder vatten. När hyalincellerna är tomma ser bladen vitaktiga ut, därav mossans namn. Men när mossan fuktas fylls de snabbt med vatten och vitmossorna skiftar i vackra nyanser.
Vattenabsorption
Vitmossornas förmåga att absorbera och behålla vatten är anmärkningsvärd. De kan hålla upp till 20 gånger sin torra vikt i vatten, tack vare hyalincellernas struktur. Denna egenskap bibehålls även när vitmossorna dör och bildar torv, vilket är fördelaktigt i odlingssubstrat och som strö till djur.
Lågt pH-värde
Vitmossor producerar organiska syror som gör myrens vatten mycket surt. När vitmossans nedre delar dör bevaras de i det sura vattnet och bildar lager av torv. Få andra naturlig material har så lågt pH-värde.
Svagt antibiotisk
Vitmossorna har en bakteriehämmande funktion, vilket har utnyttjats genom att använda levande vitmossa som förbandsmaterial. Denna egenskap följer med när vitmossorna bildar torv och är fördelaktig i odling och djurhållning där sjukdomar kan undvikas.
Vitmossplantan ger, tack vare sin cellstruktur och förmåga att påverka sin växtplats, upphov till torv som är ett unikt naturligt material utan motsvarighet. Därför är det svårt att ersätta torven.
