I Sveriges största museikatalog ”Museiguiden till arbetslivsmuseer i Sverige,” finns tips om 501 arbetslivsmuseer. Två av arbetslivsmuseerna gestaltar torvbrukets historia: Ryttarens Torvströmuseum och Torstamåla Torvmuseum som anordnar visningar i sommar.
Torv var förr en nödvändig råvara och betraktades som så viktig att det fanns statliga utbildningar till torvingenjör, forskningsinstitut och statliga bidrag som uppmuntrade entreprenörer att starta torvfabriker och skörda torv. Anläggningarna sysselsatte många på landsbygden och hela brukssamhällen växte upp i anslutning till torvfabrikerna med intilliggande täkter. Torvbruket har en lång och intressant historia som berör både industri-, landsbygds- och kulturhistoria.
Ryttarens Torvströfabrik
Ryttarens Torvströfabrik i Falköpings kommun firar 25-årsjubileum i sommar. Fabriken har en lite modernare maskinutrustning och en tre km lång torvbana ut på mossarna. Årets nyhet är att föreningen restaurerat branddammen som anlades intill fabriken men som nästan vuxit igen. Nu är det åter en öppen vattenyta och planen är att det intill dammen ska finnas en fikaplats och en brygga ut i dammen där den som vill kan studera salamandrar, grodor och insekter.
Året var 1997 och Hasselfors Garden som ägde Ryttarens Torvströfabrik hade bestämt att lägga ned verksamheten och riva fabriken. I sista minuten bildades en förening som förhandlade om att bevara fabriken med omgivande hus för anställda och butik som fortfarande fanns kvar i det en gång blomstrande brukssamhället mitt i skogen. De tre hembygdsföreningarna i Sandhem, Kättilstorp och Vistorp stöttade liksom Göteborgs universitet. Studenterna Hans Hellman och Simon Johansson hade väckt idén genom sin dokumentation som de gjort när de studerade till bebyggelseantikvarier vid Göteborgs universitet. Hans Hellman har varit styrelsemedlem sedan dess.
– Lösningen blev att Hasselfors Garden skänkte hela anläggningen till föreningen tillsammans med en summa pengar som motsvarade vad det skulle kostat att riva alltihop, berättar han.
Intill fabriken finns en torvbana som går ut på täkten för att när det begav sig hämta torven när den skördats. Järnvägen har föreningens medlemmar och frivilliga krafter lagt ned mycket jobb på att renovera.
– Varannan lördag, utom på sommaren då museet är öppet, har en grupp medlemmar träffats för att göra underhållsarbete på järnvägen och vår föreningslokal Bläckhornet, berättar Karl-Hugo Fogelberg som också varit med sedan starten, och och är en av de medlemmar som kör loken.
– På torvbanan har vi under 2023 tillsammans med många andra arbeten gjort två brobyten och bytt ut 100 meter sliprar, säger han.
Föreningen har även återställt branddammen till sitt ursprungliga skick under 2023.
– Vi har helt enkelt inte hunnit hålla efter dammen som växt igen. När det sista andparet gav upp och flyttade och grodan boll började känna sig ensam beslöt vi att kontakta Falköpings kommun, säger Hans Hellman.
Med hjälp av kommunen fick föreningen ett Lona-bidrag för att gräva ut dammen så att det åter blir en öppen vattenyta. Här ska också skapas ängsmark och ökad biologisk mångfald och området ska bli mer tillgängligt för besökare.
– Nu är första steget gjort och dagen efter att vi grävt ut dammen var det en vattensnok, en groda och en mus som testade dammens nya öppna yta. Samtliga verkade nöjda efter doppet, säger Hans med ett leende.
Torstamåla torvmuseum
Torstamåla Torvmuseums gamla torvströfabrik har hela den maskinella och ännu fungerande utrustningen bevarad. Museet har även en järnväg. En dag varje sommar väcks verksamheten åter till liv och loket kör ut på torvtäkten men då är det inte torv, utan besökare i vagnarna som sedan får följa torvens väg från block till strö i fabrikens maskiner.
Torstamåla Torvmuseum ligger mitt i glasriket i Småland, 2,5 mil från Nybro i Emmaljunga kommun. I början var det mest strötorv som producerades till bönderna som använde den till sina djur. Senare kom torven att användas mer inom odlingen som jordförbättrare, så kallat substrat.
– Min far Ragnar Andersson var en av tre arrendatorer till torvtäkten med fabriken men efter 1965 blev han ensam om att driva fabriken. Han jobbade med torvproduktionen på sommaren och i skogen på vintern, berättar Örjan Hjort.
När Ragnar Andersson blev pensionär avvecklades verksamheten och fabriken övergavs. I samband med att fastigheten bytte ägare och efter stormen Gudrun blåst bort taket på fabriken, engagerade sig en grupp hembygdsintresserade för att fabriken skulle bevaras. 2006 bildades föreningen Torstamåla Torvmuseum som ganska snabbt därefter fick Lona-bidrag för att rusta upp fabriksbyggnaden. Sedan dess har en grupp frivilliga arbetat hårt med att återskapa torvbanans järnväg och tågvagnar och transportbryggan in i fabriken.
– Loket fungerade fortfarande när vi startade museet, så vi kunde komma igång med visningar på den kilometerlånga torvbanan ut på täkten där torven hämtades för att sedan transporteras med järnvägen in i fabriken, berättar Örjan.
Inne i fabriken finns en maskin som pressar torvbalar som drivs av en tändkulemotor och besökarna kan få en upplevelse av det hårda men också effektiva manuella arbetet som låg bakom varje säck med strötorv och jord.
– Vi är bara 40 medlemmar i föreningen men ändå lyckas vi hålla igång museet. I sommar har vi öppet den 9 juni då vi anordnar två visningar, men grupper som önskar få en egen visning kan kontakta oss så brukar vi kunna ordna det, säger Örjan Hjort som varit med i styrelsen sedan starten liksom de flesta i styrelsen.
– Vi förbättrar och utvecklar museet i den takt vi förmår. Utan alla ideella krafter som hjälper till skulle det inte vara möjligt att driva och visa museet förklarar han.
Lona är en förkortning för Lokal Naturvårdssatsning och administreras av Naturvårdsverket.
”Museiguiden till arbetslivsmuseer i Sverige” hittar du via denna länk.
Museiguide finns även att ladda ner som app utan kostnad.
Ryttarens Torvströmuseum: www.ryttaren.nu
Torstamåla Torvmuseum hittar du på Facebook, vill du boka ett besök, maila: janhjortragnarsson@gmail.com