Vägen till en klimatpositiv framtid heter betänkandet från Klimatpolitiska vägvalsutredningen. Det har skickats på remiss och i sitt svar ifrågasätter Svensk Torv, liksom många andra organisationer, det vetenskapliga underlaget om återvätningsinsatserna av både skogs- och jordbruksmark.
Juridiken kring återvätningen berörs inte alls i utredningen trots att det är fråga om vattenverksamhet som enligt Miljöbalken kräver tillstånd.
Såväl LRF Skogsägarna, Svebio, Svensk Torv, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin samt även till viss del Sveriges Lantbruksuniversitet riktar kritik mot att de slutsatser som dras av återvätningsinsatserna inte bygger på tillräckligt säkert och omfattande forskningsunderlag.
Utredningen har haft till uppgift att undersöka vilken potential olika åtgärder har för att öka kolsänkan och föreslå sätt att skapa incitament till åtgärder som ökar kolsänkan.
Mycket av utredningen handlar om återvätningsinsatser på dikade torvmarker på både jordbruks- och skogsmark, som Svensk Torvs medlemsföretag är experter på eftersom efterbehandling är ett lagstadgat krav efter avslutad torvskörd i Sverige.
Detta gör att så gott som alla torvproducerande företag har både erfarenhet av och kunskap om återvätning och även andra efterbehandlingsmetoder och restaureringsåtgärder som beskogning och ny våtmark och anläggande av så kallade häckningsholmar i dessa. Tillsammans med forskarna vid Sveriges Lantbruksuniversitet är Svensk Torvs medlemsföretag Sveriges ledande experter på området, törs jag påstå. Ändå bereddes vi inte möjligheten att delta som experter i utredningen. Och det är synd både med tanke på klimatet och den omfattande återvätning det är fråga om.
För att ge en fingervisning om hur mycket dikad torvmark som utredningen föreslår ska återvätas för klimatets skull kan nämnas att torvbruk idag bedrivs på 10 000 hektar dikad torvmark. Om utredningens förslag, vilket bygger på Skogsstyrelsens bedömning, skulle realiseras rör det sig om 3000 till 6000 hektar per år. Det betyder ungefär hälften av det totala torvbruket i Sverige. Svensk Torv skriver i sitt remissvar att det bland utredningsförslagen förekommer flera skötselrelaterade frågetecken i en sådan satsning som förordas. Organisationen ifrågasätter också de ersättningsbelopp till markägarna som förs fram.
Återvätningens effekter är en mycket komplicerad fråga. Förutom att de rumsliga variationerna på en och samma dikad torvmark kan variera mycket måste rätt vattennivåer säkerställas. Utan kontroll av vattennivåerna avgörs effekterna av återvätningen endast av naturomständigheter i landskapet och risken finns att klimateffekterna blir de motsatta med större utsläpp än tidigare.
I remissvaret från Svensk Torv framhålls att det saknas jämförelser med andra alternativ till återvätning som redovisas i utredningen. Det finns också oklarheter om hur skötseln och kontrollen av den föreslagna återvätningen ska ske. Markägarfrågan är heller inte klarlagd och de föreslagna åtgärderna innebär ett betydande intrång som inte utretts tillfredsställande, skriver Svensk Torv i sitt remissvar.
Juridiken kring återvätningen berörs inte alls i utredningen trots att det är fråga om vattenverksamhet som enligt Miljöbalken kräver tillstånd. Beredskaps- och krisaspekterna saknas dessutom helt i utredningen, vilket gör att dessa viktiga konsekvenserna av den föreslagna återvätningens effekter utelämnas helt.
Vi fortsätter bevaka denna utredning och hoppas att vårt remissvar får gehör hos regering och riksdag.
Här kan du läsa Svensk Torvs remissvar
