”Det är primärt rundved och torv som är lämpliga för beredskapslager”. Det fastslog Energimyndigheten i strategirapporten för fjärr-och kraftvärme som överlämnades till regeringen i december 2023. Ännu har ingen officiell reaktion på strategirapportens uppmaning om att öka värmeberedskapen kommit och situationen för energitorv är nu mycket kritisk.
Energimyndigheten konstaterar i rapporten att Sveriges fjärrvärmesystem, med dess värme- och elproduktion, är ”väsentliga för samhällets överlevnad och för att upprätthålla en hög försvarsvilja”. Vidare menar Energimyndigheten att värmeberedskapen är underdimensionerad och en utvecklad bränsleberedskap är viktigt eftersom tiden kan vara begränsad i en ”försämrad säkerhetspolitisk omvärld”. ”Att öka förmågan skyndsamt är angeläget”, slår Energimyndigheten fast.
Stort behov
Men än har rapporten om Sveriges stora behov av att snabbt stärka bränsleberedskapen inte gett några resultat. Energimyndigheten har inte fått några nya regeringsuppdrag angående fjärr- och kraftvärmen och bränsleberedskapen från regeringen. Medarbetare på avdelningen Trygg energiförsörjning uppger att de arbetar med frågan internt och även har lämnat synpunkter till försvarspropositionen.
Ett liknande svar får vi från Filip Vestling, kansliråd på Klimat- och näringslivsdepartementets energienhet. På frågan ”Vad händer efter Energimyndighetens rapport där torv och rundved föreslås bli Sveriges beredskapsbränslen. Vad är nästa steg?” svarar han via mejl: ”Det finns inget självklart nästa steg. Regeringskansliet har tagit del av rapporten.”
Lång lagring
I väntan på att strategirapportens förslag ska bli föremål för någon form av respons ska vi i denna artikel se närmare på hur och varför Energimyndigheten rekommenderar att energitorv borde ingå i Sveriges beredskapslager. I rapporten står följande: ”Torv som bränsle kan lagras längre än biobränslen, det har en relativt hög energidensitet och bidrar med goda samförbränningsegenskaper i många pannor i Sverige. Därmed underlättas bland annat ökad lokal elproduktion och nyttjande av andra bränslefraktioner som inte annars kunnat användas. Det finns goda inhemska tillgångar, spridda över landet.”
Additiv
Torv används alltid bara tillsammans med trädbränslen med en liten inblandning på cirka tio procent av biomassan i fjärr- och kraftvärmeverk. Inblandningen av torv medför att förbränning av andra bränslen kan ske effektivare – och öka den totala bränsletillgången ytterligare. Dessutom kan fler svåranvända bränslen såsom kaliumrika bränslen till exempel grot och bark inkluderas i bränslemixen och det ökar tillgången på biomassa totalt.
Vid inblandning av torv ökar också energiutbytet av andra bränslen vilket gör att det blir mer effekt. Tillsättning av torv kan ge upp till 30 procent mer effekt i pannan vilket gör att mindre mängd biomassa ger mer el och värme.
Ytterligare vetenskapligt dokumenterade sameldningsfördelar är att energitorv minskar askrelaterade driftproblem och korrosion i pannan. Bränslet torv innehåller naturligt svavel, vilket gör att svavel inte behöver tillsättas på annat sätt. I många biokraftverk som inte inkluderar torv som ett additiv i sin bränslemix tillsätts i stället det fossila additivet svavelgranulat för att uppnå liknande effekter som torven. Denna hantering av importerat svavelgranulat medför också arbetsmiljörisker då svavelgranulat är lättantändligt.
Behåll försörjningssystem
I rapporten skriver också Energimyndigheten: ”Genom att staten inkluderar torv som bränsle i statligt kontrollerade beredskapslager skapas en tydlighet kring att torv har ett värde som inhemskt bränsle vid bränslebrist. Därmed underlättas också branschens möjligheter att upprätthålla viss kunskap och kapacitet som är nödvändig för att kunna öka produktionen vid långvariga kriser. Även andra åtgärder kan vara nödvändiga.”
Egen klass
Det är ett svårt uppdrag att hitta kommentarer kring hur torv skulle kunna bli ett beredskapsbränsle av betydelse för att trygga Sveriges värme- och elproduktion eftersom inte ett enda energibolag i Sverige som använder fossilfri och inhemsk torv vill gå ut med sitt namn. Beröringsskräcken är för stor och en bidragande orsak är att energitorv felaktigt fått en beteckning som fossilt. Torv är inte klassificerat som fossilt av IPCC utan som torv/peat i en egen klass, som långsamt förnybart mitt emellan förnybart och fossilt. Det är endast själva förbränningen, utsläppen i skorstenen, som gör att torv ingår i utsläppshandeln EU ETS. Råvaran torv, när den inte eldas inom biokraften, är förnybar.
Klassning som additiv
Ytterligare en försvårande omständighet är att utsläppsrätterna numera är dyra vilket gör energitorv till ett av de dyraste bränslena i den fossilfria biomassan. Om torv blir klassificerat som ett additiv, precis som svavelgranulat har klassificeringen additiv, skulle situationen förändras radikalt. Då skulle användningen av fossilfri, inhemsk torv likställas med användning av fossilt, importerat svavelgranulat. Energibolagen skulle därmed kunna motivera sin användning av beredskapsbränslet torv med att det är ett additiv som används i stället för importerat, fossilt svavel. Energibolagen som använder torv uppger att klassificeringen av torv som additiv är helt avgörande för att säkerställa torv som beredskapsbränsle. Möjligheten att producera energitorv på torvtäkterna hänger också ihop med att klassificeringen ses över.
Se på Finland
Det är med andra ord tre omständigheter; utsläppsrätterna och priset på dessa samt att torv som redan används som additiv inte klassificeras som ett additiv med en maxmängd på årsbasis som försvårar situationen för energitorv. Så länge som det är tyst från regering och riksdag om förslagen i strategirapporten för fjärr- och kraftvärmen från Energimyndigheten ökar risken att det snart inte finns någon svensk energitorv att tillgå som ”inhemskt bränsle vid bränslebrist”.
Om vi jämför med situationen i Finland där torv är ett beredskapsbränsle och finns i omfattande beredskapslager inför kommande kriser framstår Energimyndighetens uppmaning ”Att öka förmågan skyndsamt är angeläget” ännu mer angelägen- i synnerhet inför kommande vintrar.
Text: Ingrid Kyllerstedt,
Politik och kommunikation, Svensk Torv
Denna artikel är med i Bioenergitidningen nr 3 2024.