Svensk Torv: Hotar Sveriges självförsörjningsförmåga
Den senaste tiden har klimatdebatten förts i ett känslostyrt tonläge där fakta ofta nonchaleras till förmån för alarmistiska påståenden. Det är dags att inse att felaktiga uppgifter inte bara snedvrider bilden – de kan också leda till politiska beslut som i slutändan skadar både miljö och Sveriges konkurrenskraft.
Ett tydligt exempel är den påstådda klimatpåverkan från torv. Trots att många vill montera ner en viktig resurs, saknas en bred vetenskaplig förankring för att motivera ett totalförbud.
Enligt Naturvårdsverkets egna siffror används faktiskt bara 0,5 procent av Sveriges dikade torvmarker till torvbruk – resten, hela 99,5 procent, bedrivs det annan verksamhet på, där stora utsläpp sker. Trots detta vill den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen införa ett förbud mot nya tillstånd för täkter från och med 1 januari 2026.
Sverige förtjänar en nyanserad debatt
Det är ett drastiskt steg, som saknar vetenskaplig grund. Att politiken nu hastar fram en lagändring som riskerar att slå ut en hel bransch utan att ha analyserat konsekvenserna fullt ut är oansvarigt. Sverige förtjänar en nyanserad debatt där fakta väger tyngre än känsloargument.
Torv är en viktig råvara inom flera sektorer. Inom trädgårdsnäringen finns inga godtagbara ersättningar i dag som klarar av att möta kraven på volym och kvalitet.
Utan torv riskerar vi sämre odlingsresultat, högre kostnader och ett ökat beroende av importerade produkter. En sådan utveckling gynnar inte den svenska livsmedelsproduktionen – det hotar också Sveriges självförsörjningsförmåga.
Även inom djurhållningen är torven nödvändig. Kvalitativt strömaterial och fodertillskott bidrar till bättre djurhälsa och minskar behovet av antibiotika och minskar ammoniakavgångarna från lantbruket. Ett förbud kan leda till sämre djurvälfärd och ökade kostnader i hela kedjan – från bonden till konsumenten.
Klimatfrågan måste grundas på vetenskap
Det finns dessutom en sträng reglering av täkter i dag. Miljöbalken kräver tillstånd, och efter verksamheten måste mark efterbehandlas och restaureras – ofta till våtmarker som gynnar biologisk mångfald. Skattebetalarna slipper bära kostnaden för detta, och ansvaret ligger i huvudsak på verksamhetsutövarna.
Sverige är ett föregångsland när det gäller ansvarsfull råvaruhantering, men nu riskerar vi att kasta bort den förtroendefulla balansgången mellan ekologiskt ansvar och rationell användning. Klimatfrågan måste grundas på rättvisa, vetenskap och helhetssyn – inte på känslomässiga kampanjer som riskerar att urholka förtroendet för demokratin.
Låt oss bygga en klimatpolitik som bygger på saklighet. För i slutändan handlar det om att fatta beslut som är hållbara – för miljön, för Sveriges ekonomi och för demokratin.
Styrelsen Svensk Torv genom:
Rita Larsson, Neova
Pia Holmberg, Hasselfors Garden
Eric Hjalmarsson, ScanPeat
Peter Persson, Neova
Johan Funke, Emmaljunga Torvmull
Samuel Steen, Jiffy Group
Mattias Andersson, BMR Produkter
samt:
Örjan Berglund, forskare vid SLU
Stefan Östlund, ordförande TFC (TorvFabrikernasCentralförening)
Claes Bohlin, hortonom, ombudsman TFC
