Krönika i BIOENERGI nr 5 2021

Använd EUs dolda klimatverktyg

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin

EU ETS i kombination med att torv inte får tillgodoräkna sig de positiva värdena som efterbehandlingarna ger för klimatet, är orsaken till att energitorv i Sverige i dag närmast har raderats ur bioenergisystemet. Till skillnad från trädbränsle får torvbruket inte tillgodogöra sig den avsevärda minskning av utsläpp som skörd av torv resulterar i som en följd av den obligatoriska efterbehandlingen efter avslutad skörd på de redan dikade torvmarkerna som läcker växthusgaser.

Förutom att det innebär att en inhemsk energiråvara inte längre kan användas i biobränslemixen blir konsekvensen också att Sverige står utan ett lagringsbart närproducerat bränsle vid kriser och att importberoendet av energiråvara ökar med både ekonomisk och säkerhetsmässig osäkerhet som följd.

De energibolag som fasar ut energitorv ersätter ofta den med svavel, som till skillnad från långsamt förnybar och inhemsk torv, är klassat som ett fossilt additiv och inte omfattas av EU ETS och heller inte av varken svavelskatt, kontroller eller registrering av de växtgasutsläpp som brytningen i gruvorna i Polen, transporten och andra konsumtionsbaserade utsläpp åstadkommer. Svavlet i form av svavelgranuler utvinns även ur gamla bildäck gjorda på fossil olja och inte heller denna hantering är kontrollerad eller hållbarhetscertifierad.

Det råder stor osäkerhet om det blir någon fördel för klimatet när energitorven ersätts av fossilt svavel.

Men det finns en lösning på problemet. Sverige borde använda sig av artikel 24a i handelssystemet EU ETS (tillägg 2018/410 till 2003/87/EC) och klassificera energitorv upp till tio procent inblandning med trädbränsle som ett additiv.

Artikel 24a säger att kommissionen får anta åtgärder för utfärdande av utsläppsrätter för projekt som förvaltas av medlemsstaterna och som leder till minskade växtgasutsläpp som inte förvaltas av EUs utsläppshandelssystem.

Detta har Energimyndigheten redan påpekat i skrivelsen Statens energimyndighet ER 2010:43 där myndigheten skriver: ”Enligt artikel 24a i utsläppshandelsdirektivet kan medlemsstaterna utfärda utsläppsenheter för projekt som genomförts i den icke handlande sektorn och som minskar växtgasutsläppen.”

Torven är ett överlägset additiv jämfört med rent svavel då det innehåller reaktiva mineraler som medför mindre beläggningsproblem som annars minskar verkningsgraden i el- och värmeproduktion. Mer komplexa biobränslen som halm och rörflen kan användas i kraftvärmeproduktion vilket inte är möjligt med enbart svaveladditiv. Torv som additiv ökar både biomassamängden som är tillgänglig för el- och värmeproduktion och minskar behovet av import.

Det finns starka argument för att Sverige med sitt extremt kontrollerade och hållbara torvbruk ska kunna använda artikel 24a. Om redan dikade torvmarker som läcker växthusgaser används, under en begränsad tid, till torvtäkt och efter avslutat bruk efterbehandlas klokt leder det till att utsläppen upphör och markerna kan åter bli kolsänkor med negativa utsläpp.

Bioenergitidningen nr 5 2021

Ingrid Kyllerstedt
Politik och kommunikation
Branschföreningen Svensk Torv

Denna artikl är med som en krönika i BIOENERGI nr 5 2021.
Här kan du läsa mer om Bioenergitidningen