Återvätning förs fram som en effektiv åtgärd att stoppa emissioner från dikad torvmark. Men det finns alternativ som måste komma fram. I Sverige finns nämligen flera alternativ som har samma gynnsamma klimateffekter och som bygger på att torven tas om hand och nyttiggörs för odling. När torven skördats klart efterbehandlas alltid täkten och kan bidra med ny klimatnytta.
Effektiva efterbehandlingsmetoder är att anlägga öppna landskap med fågelsjöar/våtmarker, solcellsparker i kombination med exempelvis paludikultur och lågväxande blommande arter, lövskog/blandskog samt en kombination av dessa metoder. Solcellsparker på efterbehandlade täkter är ett komplement till vindkraft. Efterbehandling är ett obligatoriskt lagkrav i Sverige, vilket möjliggör att stora arealer kan bidra till kolinbindning samt en rik biologisk mångfald efter avslutad skörd utan kostnader för samhället.
Markanvändningen central
För de gröna näringarna gäller att fokus ligger på markanvändningen och att den blir korrekt definierad och följer den svenska lagstiftningen. Myndigheter definierar idag markanvändning felaktigt. Juridiskt är en dikad torvmark inte längre en våtmark eftersom markanvändningen har, i och med dikningen, övergått till att bli skogsmark, jordbruksmark eller torvtäkt. Torvbruket sker endast på 12 000 hektar av landets 2,3 miljoner hektar dikade torvmarker och har därmed en ytterst liten del i växthusgasutsläppen från de dikade torvmarkerna. Resterande 99,5 procenten av de dikade torvmarkerna bedrivs det jordbruk eller växer det idag skog på – och huvuddelen av växthusgasutsläppen har alltså inget med torvbruket att göra. Dessa utsläpp kan endast skogs- och jordbruket ansvara för – inte torvbruket.
Risker med återvätning
Nya resultat från en vetenskaplig studie vid Lunds universitet konstaterar att ”Nyttan av våtmarker i områden, som i framtiden har torka på sensommaren, är sannolikt mindre än vad man tidigare trott.” I studien framhålls att resultaten kan bli ”användbara när det kommer till att undersöka hur effektivt det är att återskapa våtmarker som klimatåtgärd.” Patrik Vestin, som är naturgeografiforskare vid Lunds universitet och ansvarig för studien, har tillsammans med ett 20-tal lärosäten och organisationer deltagit i arbetet.
Råvaran förstörs
Det finns alltså all anledning att diskutera en omfattande våtläggning av de dikade torvmarkerna i Sverige där det idag bedrivs skogs-, jord- och torvbruk. En våtläggning som stöttas av myndigheter och med statliga medel. Effekterna på klimatet av våtläggningen kan dock bli de motsatta, nämligen ökade utsläpp och miljöproblem på intilliggande marker – samtidigt som möjligheten till att nyttiggöra torven för samhället förstörs för all framtid. Är det att hushålla med naturresurserna och gynna klimatet? Det anser inte Svensk Torv som efterlyser en initierad och neutral debatt om både fördelar och nackdelar samt alternativen till denna omfattande och med statliga bidrag finansierade och organiserade våtläggning.
