Ny forskning visar att ej efterbehandlade täkter har en betydligt lägre kolackumulering än vad tidigare resultat från opåverkade mossar visar.
Stiftelsen Svensk Torvforskning och Neova har finansierat en forskningsstudie för att utreda eventuell torvtillväxt och kolackumulering i historiska torvtäkter som lämnats utan efterbehandling. Det är Petter Hedberg på COWI som har genomfört utredningen på tre historiska torvtäkter vid Suttermossen i Hallsbergs kommun, Fåglamossen i Askersunds kommun samt Axsjömossarna i Askersunds kommun.
Analys av torvens kolhalt och tillväxt visar att en betydande torvtillväxt har ägt rum sedan täktverksamheten upphörde. Den genomsnittliga tillväxthastigheten för samtliga tre lokaler är ca en centimeter per år. Denna torvtillväxt sker i den övre syrerika acrotelmen och där det även sker en nedbrytning av det organiska materialet till dess det hamnar i den syrefattiga vattenfyllda catotelmen där nedbrytningen sker mycket långsamt.
Resultaten från undersökningen visar att historiska obehandlade täkter har en betydligt lägre kolackumulering än vad tidigare resultat från opåverkade mossar visar. Trots att dessa täkter legat övergivna i upp till 60 år så ser man fortfarande att de skiljer sig funktionellt mycket från naturliga opåverkade torvmarker i förmågan att binda in kol.
– Det innebär att det är lämpligare att ansöka om täkttillstånd på dessa områden, än opåverkade mossar, för att skörda torven och sedan hjälpa naturen att återställa och göra en ekologisk restaurering, säger Petter Hedberg.
– Detta bekräftar vår syn att torv, skördad från redan dränerad och påverkad mark, kan bidra till att vi når våra klimatmål och innebär ett ökat naturvärde, säger Ingrid Kyllerstedt, tillförordnad VD, Branschföreningen Svensk Torv.
I väntan på beslut om rapporten kommer att publiceras i en vetenskaplig tidskrift kan den endast beställas via mail till info@svensktorv.se.
