Vintern är här och vi i Sverige borde känna oro för hur det ska gå att få värme i våra bostäder och el för vår överlevnad. Men det är oroväckande tyst om detta faktum: Att en betydande del av bränslet inom biokraften importeras till Sverige och risken att kraftvärmeverken står utan säkerhetsbränsle vid en avstängning på grund av världsläget eller vädret.
Förra julen var det flera biokraftvärmeverk som tvingades använda fossil olja eftersom tillgången på biomassa ströps, främst beroende på kylan. Hur kraftvärmeverken kan föredra ett fossilt bränsle, som importeras och levereras med fossila transporter, när de har lokal, fossilfri energitorv att tillgå, är för mig en gåta. Jag kan bara hitta ett svar: Beröringsskräcken och oviljan att acceptera energitorv. Fördomarna om torv väger tyngre än fakta om torv.
Finland är precis som Sverige med i EU och Nato och har liknande förhållanden med stora tillgångar av torv från redan dikade torvmarker. Dessa marker blir efter avslutad skörd till kolsänkor och värdefulla naturmiljöer. Finland har ett beredskapslager på fem miljoner kubikmeter fördelat över hela landet. Detta gör landet självförsörjande på värme och el vid en avstängning, kris eller i värsta fall krig.
Energimyndighetens strategirapporten för fjärr- och kraftverken överlämnades för ett år sedan. Där fastslås: ”Det är primärt rundved och torv som är lämpliga för beredskapslager”.
I argumentationen för torv som beredskapsbränsle ingår följande fakta:
- Torv används bara tillsammans med trädbränslen med några procent av biomassan i fjärr- och kraftvärmeverk.
- Utmanande bränslen som grot och bark, blir effektivare med inblandning av torv.
- Energitorv minskar askrelaterade driftproblem och korrosion i pannan. Torv innehåller naturligt svavel, vilket gör att svavel inte behöver importeras och tillsättas.
Om torv blir klassificerat som ett additiv, precis som svavelgranulat har klassificeringen additiv, skulle situationen förändras radikalt. Då skulle användningen av fossilfri, inhemsk torv likställas med användning av fossilt, importerat svavelgranulat. Energibolagen skulle därmed kunna motivera sin användning av beredskapsbränslet torv med att det är ett additiv.
Varför är det så svår för bioenergibranschen att stötta energitorv som beredskapsbränsle precis som i Finland? Branschen borde använda fossilfri inhemsk torv som säkerhetsbränsle hellre än fossil olja.
Hur ska vi klara oss utan vårt svenska torvbruk med säkert och klimateffektivt skördad torv, producerad av lokala företag på landsbygden och efterfrågad för vår förmåga att säkra mattillgång, el och värme till Sveriges medborgare i händelse av avstängning eller i värsta fall krig?
Text: Ingrid Kyllersted
Branschföreningen Svensk Torv, Ansvarig politik och kommunikation
Denna krönika finns med i Bioenergitidningen nr 6 2024. Du hittar den på deras hemsida här.
