Gästinlägg på bloggen Cornucopia? av Robert Wedmo

”Vill Uppdrag Granskning översvämma en yta på 10 000 Östermalm på grund av torven?”

Det verkar blåsa upp till strid om torven, ja eller vad som finns kvar att strida om. Sverige har redan punkterat torvbranschen som årligen producerar mindre och mindre trots en ökande efterfrågan. Den 6:e oktober kommer Uppdrag granskning att visa ett program om Sveriges utdikade torvmarker och hur dessa släpper ut lika mycket koldioxid som den svenska fordonsflottan. Jag misstänker också att den svenska torvbranschen kommer att få skulden för det hela. Jag har de senaste 10 åren arbetat med torv och det här är min infallsvinkel gällande Sveriges våtmarker och vår användning av torv. Vi börjar med att backa klockan till 1800-talet för det är där historien om svenskt torvbruk tar sin början.

Inför uppdrag gransknings program i två delar den 6 och 13 oktober, svt1, kl 20:00-21:00 ”klimatbomben” har Robert Wedmo, miljökonsult som jobbat nära torvbranschen det senaste decenniet, gästbloggat på bloggen ”Cornucopia?”. Här kan du läsa hans inlägg i sin helhet:

cornucopia
En av bloggarens urdikade torvmossar, numera produktiv skogsmark sett till tallarnas grovlek. Var en samfälld torvtäkt fram till början av 1900-talet, upphörde antagligen som samfällighet 1937. Idag betad skog, vilket håller borta lövslyet. Men man ska ju inte heller få ha idisslare, så betet ska bort.

Sverige var ett mycket fattigt land, vintrarna långa och mörka med en mager jordmån som i Småland producerade mer sten än avkastning, Till slut tyade inte ens de mest härdade smålänningar utan tog sina livs besparingar och flyttade till Amerika. Sammanlagt över en miljon emigrerade mellan 1851 och 1921 enligt institutet för språk och folkminne. Samtidigt sköljde en våg av utdikningar över landet, sjöar sänktes och mossmarker dikades ut för att ge mer odlingsbar mark, minska svälten och öka produktionen i skogen. Vattenlagen 1879 möjliggjorde statligt stöd för utdikning av vattensjuka marker ett stöd som fanns kvar om än i mindre omfattning ända fram till år 1997. För den intresserade rekommenderas Marströmmens vattenråds hemsida som har en utförlig beskrivning av hur Sverige torrlades under dessa år.

15 procent av Sveriges yta är täckt av torvproducerande mark (ännu mer är klassad som våtmark, men jag nöjer mig med den torvproducerade marken). Det är cirka 10 miljoner hektar. Av dessa 10 miljoner hektar är 2,6 miljoner påverkade av dikningsåtgärder.

Med mycket utdikade marker ökade lättillgängligheten och då även användning av torv i Sverige. Torv är halvförmultnad sphagnum-mossa (och andra växter) som bildas i vissa våtmarker under syrefria förhållande. Ny mossa växer ovan på den döda äldre mossan som långsamt kompakteras i våtmarken. För den nyfikne finns det mer att läsa hos SGU.

Torven användes under 1800- och tidigt 1900-tal primärt som strö i stallar men även för att elda med. Torvanvändningen har fluktuerat i Sverige och varit beroende av världsläget. Ökad produktion under världskrigen och även under oljekrisen. Även SJ tog fram ett torveldat tåg som skulle förses med torv av en mosse i Småland. Den mossen restaurerades mellan åren 2010 och 2015 inom EU-projektet Life to ad(d)mire. Den som är mer intresserad av detta kan läsa mer här.

Ett genomgående mönster för torvmarker i Sverige är att när krisen har avvärjts eller blåst förbi har de dikade torvmarkerna lämnats åt sitt öde.

Flertalet forskare har de senaste åren efter mätningar på olika torvmarker runt om i landet upptäckt att dikade torvmarker komposterar och att det frigörs koldioxid när torven bryts ner. Olika forskarlag har kommit fram till olika siffror gällande utsläppen av koldioxid men samtliga brukar avrunda till ungefär lika mycket koldioxid som Sveriges personbilstrafik avger.

Det som händer när den halvt förmultnande torven kommer i kontakt med syre är att nedbrytningsprocess av torven som tidigare gått långsamt pga anaeroba (syrefria) förhållande återupptas. Eftersom livet på jorden primärt är kolbaserat frigörs kol när livet bryts ner. Vissa forskares förslag är sonika att dessa 2,6 miljoner hektar våtmark åter läggs under vatten (rubrikens 10 000 Östermalm, reds anm). Problemet med detta är möjligen att en hel del av dessa 2,6 miljoner hektar idag används som jordbruksmark (cirka 200 000 hektar) och skogsmark (cirka 1 miljon hektar). Vi vet således inte konsekvenserna av vad återvätning av dessa marker skulle bli, varken för markägarna eller ens samhället i stort. Men vi kan gissa att en stor del av vårt nuvarande vägnät och tågnät skulle behöva bli amfibiskt anpassat, en rejäl sänkning av den skogliga avkastningen samt mindre tillgänglig jordbruksmark. Problemet som ändå kvarstår är att från naturligt våta eller återskapade våtmarker bryts fortfarande torven ner om än långsamt men eftersom det sker i en anaerobmiljö bildas inte koldioxid utan metangas och lustgas. Hur mycket metangas och lustgas vet inte forskarna helt och det beror också på hur konstant vattenytan är i våtmarken (fluktuerande vattenyta som det kan bli mellan årstider bidrar till mer utsläpp av just dessa gaser), men generellt verkar gälla att högre vattenstånd ovanpå torven desto mindre av dessa gaser bildas och läcker ut. Mängden gas som bildas beror även på torvmarkens sammansättning och näringsstatus. 1 kg metangas motsvarar cirka 34 kg koldioxid men bryts ner till koldioxid på 10 års sikt. Med lustgasen är det lite värre, 1 kg lustgas motsvarar 298 kg koldioxid och är stabil i åtminstone 100 år.

https://www.skogssallskapet.se/kunskapsbank/artiklar/2020-10-27-ny-forskning-ska-visa-hur-skog-pa-torvmark-kan-gora-bast-klimatnytta.html

https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=16886&typ=artikel

https://www.slu.se/institutioner/skogens-ekologi-skotsel/forskning2/Restaurerade_vatmarker/

Länkarna går till nu aktuella forskningsprojekt för den som vill fördjupa sig lite mer. Men i korthet är det inte säkert att det blir klimatpositivt att återväta 2,6 miljoner hektar torvmark. Dock anses metangasen och lustgasen vara naturliga och behöver inte redovisas till FN och det är ju viktigt för politikerna även om klimatet inte bryr sig om vilken växthusgas som bidrar till uppvärmningen.

Vad har det här med torvbruket i Sverige att göra tänker den som fortfarande orkat läsa såhär långt. Rätt så lite faktiskt. Torvbruket beskylls för att var den näringsgren som har dikat ut mycket av de dikade mossmarkerna. Men huvuddelen är utdikade via statliga projekt sedan 1800-talet samt under intensiva perioder inför förestående energikriser. Hur stort är torvbruket i Sverige idag då? Det vet vi faktiskt. Eftersom torvproduktion kräver tillstånd enligt miljöbalken och produktionen årligen rapporteras in till tillsynsmyndigheterna. Torvproduktion pågår på cirka 12 000 hektar eller 0,5 % av den dikade torvmarken. Detta är alltså på redan dikade marker, någon nydikning förkommer inte eftersom det råder markavvattningsförbud i södra Sverige och tillståndsplikt i norr adelen. Ytterligare en dimension är att en stor del av våtmarkerna i Sverige har en naturvärdesklassning från 1 höga naturvärden till 4 låga naturvärden.

Naturvärdesklass 1 och 2 anses alltid utgöra skyddsvärd mark och inget torvbruk kan komma till stånd på en sådan mark (11 procent av Sveriges våtmarker är klassade i klass 1 och 24 procent i klass 2). Dessa marker får inte dikas och inte täktas men räknas ändå inte som skyddad mark och rapporteras inte till EU eftersom de inte är formellt skyddade.

Varför detta motstånd mot svenskt torvbruk? Jo när torven grävs upp och vidareförädlas utsätts den för syre och bryts ner snabbare. Den kommer således avgå som koldioxid snabbare än om den ligger kvar och får kompostera på egen hand.

Vad används torven till? Fordom som strö samt för att värma bostaden eller i kommunala värmeverk. EU har klassat torven som semiförnybar då den tillväxer om än långsamt, samtidigt har den belagts med utsläppsrätter och därmed blivit för dyr sett till mängden energi den avger. Fram till för några år sen blandandes den med biobränslen för att balansera effektiviteten i pannan och minska sintringen men idag har det i stort ersatts med svavelgranulater. För svavelgranulat är inte belagt med utsläppsrätter och eftersom det bryts i gruvor i Polen slipper vi se miljöpåverkan från produktionen i Sverige.

Idag används den svenska torven för att göra växtodlingssubstrat för professionell odling i växthus. I gigantiska växthus. Växthusodlingen beskrivs ofta som framtiden, garanti för att mätta världens befolkning. Avkastningen är mellan 8-10 gånger högre än motsvarande odling på friland och eftersom den sker under kontrollerade former behöver sällan bekämpningsmedel användas. Den är också stadsnära vilket minska transporterna. Har du någon gång ätit sallad, tomat, gurka, paprika eller köpt färska kryddor under vinterhalvåret kan jag garantera att de har vuxit i en jordblandning delvis bestående av torv. SvD har en intressant artikel om det hela även om de inte nämner torven så syns den på filmerna från växthusen

Torven används för att driva upp plantor för såväl traditionell växthusodling som för hydroponisk odling. Alla svenska skogsplantor som planteras ut årligen drivs upp i och planteras ut i en jordblandning där torv är huvudingrediensen.

Finns det några alternativ till torven? Ja delvis, men inte i den mängd som efterfrågas. Jag har ovan nämnt hydroponisk odling, dvs odling direkt i näringslösning. För att bedriva sådan odling behöver fröet först gro och sätta rötter. Detta görs ofta i ett torvsubstrat.

Kokosfibrer, är en biprodukt från kokosplantagerna av vilken det går att göra ett fintrådigt substrat efter att fibrerna kokats, avsaltats och maskinellt bearbetats innan de skeppas från Asien. Det är en begränsad resurs som ger en lokalt stor miljöpåverkan vid odling men även vid kemisk bearbetning och sköljning med sötvatten.

Stenull: Spunnen basalt (en bergart) helt enkelt i kombination växtnäring där större plantor kan växa en säsong. Kräver en stor energiåtgång vid tillverkning och får anses ha låg komposterbarhet och återanvändbarhet.

Kompost brukar lyftas fram som det självklara alternativet. Problemet med kompost är att den är av en väldigt ojämn kvalitet, kladdig och är svårhanterbar i stora växthus om den inte blandas med något som ger den stabilitet så som t ex torv.

Cellulosa pågår det forskning kring och försök görs men det blandas fortfarande med torv så långt jag är informerad.

Vad kan Uppdrag granskning tänkas ha för inriktning på onsdag? Jag killgissar att de kommer att utmåla svenskt torvbruk som fossilt, visserligen tar torv några hundra år att bildas det är sant, olja och kol tar några miljoner år. Det är så enkelt som att Bockstensmannen inte var ett fossil utan tämligen välbevarad när han hittades och det fanns ingen torv alls i Sverige när inlandsisen drog sig tillbaka. Den tillväxer och nybildas.

De kommer att utmåla branschen som orsaken till huvuddelen av utsläppen från 2,6 miljoner hektar dikade marker, inte de 12 000 hektar som faktiskt används. De kommer att glömma de 1 500 hektaren våtmark som branschen har restaurerat när torvproduktionen upphört samtidigt som branschen har bidragit med arbetstillfällen på landsbygden och skatteintäkter. Fördelarna med stadsnära och högteknologisk odling är förmodligen också något som inte kommer att nämnas.

Biologisk mångfald nämns ofta när det gäller restaurering av våtmarker. Det blir dock mer av en marktyp som är väldigt vanlig i Sverige. Tilltron till vad mer försumpad mark ska åstadkomma gör mig bitvis förundrad. Markägare vars farföräldrar fick betalt av staten för att dika ut sina marker och göra dem mer produktiva får nu bidrag av staten för att återskapa impediment (värdelös mark som inte ger vare sig skog eller skördar, reds anm). Cirkeln är möjligen sluten, tills hungern åter står för dörren.

Torvbranschen är liten och krympande. Det är ett tungt och smutsigt arbete att gräva, stapla och vidareförädla produkten. Men växtodlingssubstratet som produceras i Sverige är i världsklass och vi kan tacka vårt nordiska klimat för torvens egenskaper. Faktum är att vi är beroende av det för skogsbruket och för maten vi importerar och odlar under vintern.

Jag hoppas granskningen som kommer blir rättvis och tar upp samtliga aspekter. Risken är väl annars att det bildas ett tillfälligt mediadrev som vill stänga ner det svenska torvbruket, dränka småländska höglandet och göra oss beroende av rysk torv. Det ligger kanske i linje med vårt beroende av polskt svavel, kinesisk cement och rysk vegansk fossilgas men någon skillnad för klimatet kommer det inte att bli – möjligen räddas Miljöpartiet kvar i riksdagen ännu en gång.

Robert Wedmo
Miljökonsult som jobbat nära torvbranschen det senaste decenniet.

Här hittar du blogginlägget på bloggsidan Cornucopia?

Den nivå som vattnet skulle behöva höjas till för att dränka ovanstående torvmosse. Linjen är sned pga perspektivet och hur sluttningen viker bortåt. Notera att dalgången med den bästa åkermarken helt skulle översvämmas. Bloggaren skulle få fantastisk sjötomt, men bland annat skulle vägen till gården översvämmas. Det skulle behöva byggas ett dämme i någon form. Om man sätter dämmet vid stenmuren till vänster kan resten av marken räddas, men utöver torvmossens yta på kanske en halv hektar skulle två hektar artrik betesmark av EU klassad som särskildt höga naturvärden också översvämmas. Men allt för klimatet, eller hur?
Den nivå som vattnet skulle behöva höjas till för att dränka ovanstående torvmosse. Linjen är sned pga perspektivet och hur sluttningen viker bortåt. Notera att dalgången med den bästa åkermarken helt skulle översvämmas. Bloggaren skulle få fantastisk sjötomt, men bland annat skulle vägen till gården översvämmas. Det skulle behöva byggas ett dämme i någon form. Om man sätter dämmet vid stenmuren till vänster kan resten av marken räddas, men utöver torvmossens yta på kanske en halv hektar skulle två hektar artrik betesmark av EU klassad som särskildt höga naturvärden också översvämmas. Men allt för klimatet, eller hur?
Länkar