Remissvar från Branschföreningen Svensk Torv

Förslag till ändring av direktiv EU ETS

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin

Användningen av energitorv har under de senaste åren minskat drastiskt. Anledningen till detta är främst att användning av den inhemska råvaran torv omfattas av handeln med utsläppsrätter, EU ETS. Orsaken till att torv ingår i EU ETS är inte att torv är klassificerat som fossilt eftersom torv enligt IPCC och EU är klassificerat i en egen klass, ”torv”, mitt emellan förnybart och fossilt.
Nej, enligt IPCC är det endast själva förbränningen som är avgörande för att torv, som är långsamt förnybart, ingår i handeln med utsläppsrätter.

Dagens situation och dess orsaker

Till skillnad från trädbränsle får inte torvbruket tillgodogöra sig de avsevärda negativa utsläpp som skörd av torv resulterar i i och med den obligatoriska efterbehandlingen som sker efter avslutad skörd på de redan dikade torvmarkerna som läcker växthusgaser. Med denna efterbehandling stoppas utsläppen av växthusgaser på dessa redan dikade torvmarker till skillnad från de redan dikade torvmarker som inte efterbehandlas. På dessa dikade torvmarker pågår utsläppen i hundratals år medan på de dikade torvmarkerna som efterbehandlas upphör växtgasutsläppen efter 20 år i och med att torvskörden avslutas.

Detta är en viktig klimatomständighet när det gäller att minska växtgasutsläppen så fort som möjligt. Dessa negativa utsläpp görs också helt utan kostnad för staten och under rigorösa kontroller av myndigheterna.

EU ETS i kombination med att torv inte får tillgodoräkna sig de positiva värdena som efterbehandlingarna ger för klimatet är orsaken till att energitorv i Sverige idag närmast har raderats ur bioenergisystemet. Förutom att det innebär att en inhemsk energiråvara inte längre kan användas i biobränslemixen blir konsekvensen också att Sverige står helt utan ett lagringsbart närproducerat bränsle vid kriser och importberoendet av energiråvara ökar med både ekonomisk och säkerhetsmässig osäkerhet som följd.

Branschföreningen Svensk Torv vill därför framlägga att Sverige borde använda sig av artikel 24a i handelssystemet EU ETS (tillägg 2018/410 till 2003/87/EC) och klassificera energitorv upp till tio procent inblandning med trädbränsle som ett additiv.

Artikeln säger att kommissionen får anta åtgärder för utfärdande av utsläppsrätter för projekt som förvaltas av medlemsstaterna och som leder till minskade växtgasutsläpp som inte förvaltas av EU:s utsläppshandelssystem.

Sverige har således en möjlighet att agera genom att använda sig av denna artikel. Detta har Energimyndigheten redan pekat på i skrivelsen Statens energimyndighet ER 2010:43 där myndigheten skriver: ” I direktivet för handel med utsläppsrätter finns möjlighet att inkludera källor på projektbaserad nivå. Enligt artikel 24a i utsläppshandelsdirektivet kan medlemsstaterna utfärda utsläppsenheter för projekt som genomförts i den icke handlande sektorn och som minskar växtgasutsläppen.”

Vårt förslag är att Sverige hänvisar till denna artikel. Projektet som kan generera detta undantag och som ger minskade växtgasutsläpp är att de fjärr- och kraftvärmebolag som använder torv som inblandning i biobränslemixen upp till tio procent ska kunna undanta denna volym från EU ETS genom att torv får tillgodogöra sig de negativa utsläpp som efterbehandlingarna av redan dikad torvmark resulterar i.

Projektet som vi föreslår ska ingå i EU ETS artikel 24a är att energitorv som blandas med trädbränslen i fjärr- och kraftvärmeverken upp till maximalt 10 procent inte ska betraktas som ett bränsle utan som ett additiv som behövs i samband med förbränningen av biobränslen på samma sätt som fossilt svavel anses vara ett additiv enligt dagens regler.

Maxgränsen är satt så att den motsvarar exakt den volym som behövs för att bioenergin och pannorna ska fungera optimalt. Vi vill framhålla att detta projekt i 24a endast behövs i cirka fem månader per år då det är som kallast i Sverige.
Artikel 24a skulle i detta sammanhang kunna ge Sverige en möjlighet att värna sin egenförsörjning av inhemskt biobränsle som dessutom har en viktig och betydelsefull inverkan på minskade växtgasutsläpp i form av negativa utsläpp och en effektivare användning av energiråvaran.

Överlägset additiv

Torven är ett överlägset additiv jämfört med rent svavel då det innehåller reaktiva mineraler som medför mindre beläggningsproblem som annars minskar verkningsgraden i el och värmeproduktion. Mer komplexa biobränslen som halm och rörflen kan då också användas i kraftvärmeproduktion och bredda biobränslebasen vilket inte är möjligt med enbart svaveladditiv. Den inhemska biomassan är en viktig del i klimatomställningen. Torv som additiv ökar både biomassamängden som är tillgänglig för el och värmeproduktion och minskar behovet av import från andra länder.

Stora minskningar negligeras

Idag får torvbruket varken i detta sammanhang eller i LULUCF-rapporteringen tillgodogöra sig den minskning av växthusgaser som torvbruket ger till klimatet. Andelen hektar som på detta sätt återlämnats är större än för skogsbruket, men eftersom torvbruket är undantaget rapporteringen i LULUCF så registreras inte detta i denna viktiga rapportering. Vi har i vårt remissvar lämnat synpunkter på Naturvårdsverkets LULUCF-rapportering men ännu har ingenting gjorts åt denna negligering av ett betydelsefullt klimatarbete som branschföreningens medlemsföretag utför.

Okontrollerat fossilt svavel ersätter

I sammanhanget vill vi även fästa uppmärksamhet på att de energibolag som fasar ut energitorv måste ersätta den med svavel, som till skillnad från långsamt förnybar och inhemsk torv, är klassat som ett fossilt additiv och inte omfattas av EU ETS och heller inte av varken svavelskatt, kontroller eller registrering av de växtgasutsläpp som brytningen i gruvorna i Polen, transporten och andra konsumtionsbaserade utsläpp åstadkommer. Svavlet i form av svavelgranuler utvinns även ur gamla bildäck gjorda på fossil olja och inte heller denna hantering är kontrollerad eller hållbarhetscertifierad.

Det råder således stor osäkerhet om det blir någon fördel för klimatet när energitorven fasas ut och ersätts av fossilt svavel.

Artikel 24a – ett effektivt klimatverktyg

Det finns starka argument för att Sverige med sitt extremt kontrollerade och hållbara torvbruk som endast sker på redan dikad torvmark ska kunna använda artikel 24a.
Om redan dikade torvmarker som läcker växthusgaser används, under en begränsad tid, till torvtäkt och efter avslutat bruk efterbehandlas klokt leder det till att utsläppen upphör och markerna kan åter bli kolsänkor med negativa utsläpp.
Användningen av artikel 24a har två mål;

  • öka andelen negativa utsläpp i Sverige vilket har betydelse för klimatomställningen,
  • säkerställa en inhemsk, hållbart producerad energiråvara som ger trygghet genom att den finns på nära håll och kan lagras i flera år utan att energiinnehållet förstörs.

Vi bifogar till detta svar vår skrivelse ”Synpunkter på Naturvårdsverkets LULUCF-rapportering” samt kan bistå med faktaunderlag som bekräftar det vi påstår i detta remissvar.

kontakta info@svensktorv.se för mer information