De obligatoriska efterbehandlingar torvtäktsföretagen gör efter slutförd täktverksamhet, helt utan kostnad för staten, överstiger vida vad Skogsstyrelsen hittills åstadkommit med statsbidrag vilket i våras uppgavs vara cirka 500 ha enligt dess ansvariga Hillevi Eriksson.
En ny rapport visar hur stora arealer torvtäktsföretagen har efterbehandlat och därmed stoppat växthusgasutsläpp. Rapporten redovisar också vilka sorts nya marker som skapas och har skapats genom efterbehandlingarna. Totalt har cirka 2000 ha efterbehandlats klart och drygt 1000 ha är det pågående efterbehandling på. Detta är ett imponerande resultat och för att illustrera hur stora arealer det är fråga om så är det lika mycket som Lidingö kommuns yta (3069 ha).
Det innebär att aktivister inte bara vill stoppa användandet av en naturresurs, som det i dagsläget inte finns ersättningsmaterial för, utan att denna viktiga kolinbindande efterbehandling även skulle upphöra.
Värt att notera är att torvbranschen ALLTID skördar enbart på redan dikade torvmarker. Det innebär att branschens obligatoriska efterbehandlingar genererar helt ny kolinbindande markanvädning så som våtmark och skog med mera. Vid ren återställning skulle marken istället återgår till dikad mark som fortsätter att läcka koldioxid.
Denna efterbehandling finansieras av torvtäktsföretagen, till skillnad från de återvätningar som Naturvårdsverket administrerar medel för. Idag saknas kunskap om omfattningen och inriktningen på denna viktiga markanvändningsfråga.
